Tangodebatt

Årets milonguerohelg

Så var det äntligen dags för milonguerohelg i det svensk-argentinska tangolägret!

Förmodligen årets händelse för milonguerostilens utövare. Stilen som dansas efter musiken och där takten och rytmen är det viktigaste, figurerna kommer i andra hand.

Elina Roldan och Ricardo Sarandi gav prov på ”tango milonguero” och ”milonga con traspié”, vad exakthet och noggrannhet beträffar.

Elinas traspié-steg och Ricardos uppfinningsrikedom i dansen, ligger snäppet över det vi har fått se hittills. Energi och noggrannhet från första takt till sista! Ricardo har ett brinnande engagemang för tangon. Han är outtröttlig och energisk, både i praktisk och verbal förklaring inför sina kursdeltagare. Att se på deras dans sätter fantasin i rörelse, precis som jag känner när jag är på milongorna i Buenos Aires.

”Tangoandens” förtätande närvaro ger inspiration och kreativiteten flödar. Alla som deltagit i deras kurser kommer att instämma i att var och en blivit omhändertagen. Lärarna har ”sänkt” sig till kursdeltagarnas nivå och varit tillgängliga och ödmjuka.

Deras dansuppvisning under milongakvällen vittnade om vilken tango de lär ut, jordnära och inom räckhåll för oss som inte fått tangon ”med modersmjölken”. Kanske något att ta efter för framtidens lärarpar?

Elinas och Ricardos glöd och vilja att lära ut gick inte att ta miste på. På frågan om varifrån de tar sitt energiska och ärliga engagemang för kursdeltagarna, svarar Ricardo att det gör honom till freds att se adepternas färdighet skrida framåt. Elina säger att deras öppenhet och otvungna uppträdande under lektionerna beror på att de är enbart danspartners och har sitt eget privatliv. När de träffas, då är det å arbetets vägnar och då kan de verkligen ge allt och mer därtill!

Jag får minnas denna Milonguerohelg med stort ”M” och hoppas att vi har resurser även i framtiden att få se dem i Stockholm igen!