DJ-Tips, del 5

• Inledning
• DJ:ens roll och betydelse
• Vem spelar du för?
• Olika typer av spelningar

• Musiken på en milonga
• De stora orkestrarna
• Piazzolla, då?
• Att bygga upp en skivsamling

• Tandor
• Pugliese och andra tungviktare
• Vals och milonga
• Dansstilar
• "Och nu blir det tango nuevo..."
• Icke-tango

• Att bygga en kurva
• Cortinan
• Avbrott och pauser

• Den dansande DJ:en och Att göra spellistor i förväg (här är du nu)
• Datorer och ljudteknik
• Ljudnivån
• Regler och traditioner

Den Dansande DJ:en & Att Göra Spellistor i Förväg

En riktigt bra DJ dansar i princip inte under kvällen, och gör inte heller sina spellistor i förväg, utan anpassar musikvalet till omständigheterna på platsen. En stor del av konsten att vara DJ är förmågan att kunna "läsa av golvet": att vara lyhörd för dansarnas behov och följa upp med lämplig musik. Viss musik kan man bara spela om läget är precis rätt, som t ex "Este Es El Rey". Man kan planera någon tanda i förväg, men det är ofta nödvändigt att ögonblickligen ändra i ordningsföljden för att omständigheterna kräver det. Om arrangörerna vill annonsera ut någonting, t ex, kräver det ofta att man stuvar om i ordningsföljden för att få in publiken i dansflödet igen. Om ett uppträdande slutar med en rivig D'Arienzo, kan det vara lämpligt att fortsätta med en lugn Di Sarli som kontrast – eller en ännu mer energisk milonga för att gå vidare i samma energi. Vad som passar bäst kan man aldrig veta i förväg (och det skulle ju vara synd om nästa tango i din i förväg uppgjorda spellista efter uppträdandet är exakt den samma som proffsen just dansade till).

Under tiden du lär dig att DJ:a, kommer du dock med största sannolikhet att gå igenom en fas när du använder spellistor du förberett i förväg, eftersom du behöver tid hemma för att fundera över ordningen och experimentera fram någonting du tror fungerar. I början vågar man inte chansa, utan vill vara förberedd med en så bra spellista som möjligt, i form av förinspelade CD:r man bränt hemma eller en i detalj uppställd spellista i MP3-spelaren. Det är helt OK. Men när du fått lite mer självförtroende måste du våga kasta dig ut i det okända – eller rättare sagt våga lita på att du kan repertoaren tillräckligt bra och att du i ögonblicket faktiskt kan läsa golvet. Det är ungefär samma känsla som att ny tangodansare bjuda upp. Man gör misstag och pinsamheter uppstår, men också oväntat lyckade situationer. Det är enda sättet att lära sig och att komma vidare.

Att stanna vid att bara spela förinspelade CD:ar är dock att göra publiken en otjänst. Ett undantag är på praktikor, där inte dansupplevelsen är det som ska komma i främsta rummet utan övningen. Då är förinspelade CD:r helt OK, eftersom musikflödet faktiskt på ett sätt inte är lika centralt. Men vill du att en milongakväll – en riktig tangokväll – ska bli en fantastisk upplevelse för dem som dansar, måste du vara flexibel, följsam och känslig för den rådande stämningen, precis som vilken DJ som helst. Ingen professionell DJ utanför tangovärlden kommer med en färdig spellista (inte ens en techno-DJ vars jobb på en spelning mest handlar om virtuos och tajt mixning) och det borde ingen tango-DJ göra heller.

Disc Jockey betyder någon som rider skivspelarna, alltså en aktiv syssla. Om du kommer med hela kvällens musik färdigprogrammerad och sedan dansar hela kvällen precis som vem som helst borde det stå "Musikurval" i stället för "DJ" i programmet eller annonsen. Om du är DJ innebär det att du arbetar. Du är upptagen hela tiden. Och du kan inte läsa av golvet om du är på det. Det innebär tyvärr att du inte kan dansa när du jockar, utom kanske någon enstaka tanda i början eller slutet av kvällen. Däremot, vilket kanske kan vara en liten tröst: om du verkligen arbetar på det här sättet när du är DJ, finns det heller inget skäl till att du inte ska ha betalt för det arbete du utför, timme efter timme. Du är den som arbetar hårdast på milongan, och du har dessutom stora omkostnader: tangoskivor är inte gratis.

Det finns också ett sorts mellanstadium, nämligen att arbeta utifrån en samling med förprogrammerade tandor på CD eller i MP3-form. Det ger större flexibilitet och kan kännas tryggt innan du vågar ta steget fullt ut och sätta ihop tandor allteftersom kvällen utvecklar sig. Och även då kan det vara skönt att ha en uppsättning med färdiga tandor att falla tillbaka på. Men att år in och år ut köra samma fasta tandor blir enahanda. Du och din smak utvecklas hela tiden, och dansarna märker till slut att du ständigt återanvänder gamla tandor. Det finns hur mycket fantastisk tangomusik som helst, och det finns många olika sätt att sätta ihop tandor på.

Fastna inte. Stelna inte.

Datorer och Ljudteknik

Om du använder dator och MP3-filer, se till att bithastigheten är 160 kilobit per sekund. Om du i stället för MP3 använder det nyare och bättre AAC-formatet (som ingår i MPEG-4-standarden och ibland kallas MP4) låter 128 kilobit per sekund till och med bättre än MP3 vid 160 kbps. Högre bithastigheter är inte nödvändiga. Det går att i enstaka fall använda lägre bithastighet, om det rör sig om äldre tango, pga diskantbortfallet (men då ska det inte kompenseras för det vid uppspelningen). Men lyssna inte på de självutnämnda audiopurister som rutinmässigt avfärdar DJ:ande från dator – det är numera standard och ljudkvaliteten går inte att anmärka på. Dessutom slipper man släpa på hundratals skivor. Glöm inte att göra backup, bara.

Om du spelar äldre tango överförd från stenkaka bör du göra som alla erfarna ljudtekniker och sänka diskanten ungefär 6 decibel, eftersom stenkakan favoriserar diskantregistret oproportionerligt mycket. Du kan i sådan äldre tango också eventuellt höja basen något. Var dock uppmärksam på om denna kompensation redan gjorts vid överföringen till CD. Oftast har den inte det.

Undvik alltför knastriga och repiga inspelningar. Det tröttar öronen och gör faktiskt att folk dansar mindre, sämre – och går hem tidigare. Färdig brusreducering i mixern känns inte heller så bra efter en hel kväll. Satsa på så brusfria inspelningar som möjligt. Kolla gärna in Keith Elshaws restaurerade inspelningar (www.totango.net), där han för hand tagit bort knäppar och brus direkt i vågformerna. Det gör en enorm skillnad.

Undvik också att lassa på med extra loudness, ambience eller – hemska tanke – efterklang i mixern och/eller i datorn. Det naturliga ljudet är bäst. Undvik "Sound Enhancers" på burk. Dra inte upp basen som om du jockade på ett skogsrejv. Satsa på ett så naturligt ljud som möjligt. Frekvensgången ska i princip vara rak, utom i fallen som nämns ovan. Och använd inte kompressorer som automatiskt justerar ljudstyrkan till en enhetlig nivå. Använd dina öron i stället. Det blir bäst.

Om du jockar på en fest med uppträdanden kommer du ofta att få uppvisningsmusiken i CD-format (oftast utan att du fått veta vad det är i förväg), vilket gör att du måste kunna hantera mixern och dubbel-CD-spelaren och eventuella mikrofoner även om du spelar från dator eller MP3-spelare. Oftast har du ingen aning om vad de som uppträder kommer att dansa till, vilket gör att du måste vara inställd på att anpassa eller helt ändra nästa tanda. Samma sak gäller om det förekommer livemusik under kvällen. Det är en god idé att undvika att spela samma tangor som musikerna, och det är sällan du får veta i förväg vad de kommer att spela.

Du kan inte vila under en tanda: du måste hela tiden vara uppmärksam på ljudnivåer, bas- och diskantinställningar och annat och göra nödvändiga justeringar under tandans gång. Det hjälper inte ens att ha gjort färdiga CD:r med hela spellistan och med förjusterade ljudnivåer, eftersom alla ljudanläggningar och lokaler svarar annorlunda, och dessutom spelar det roll hur mycket folk det är i lokalen och till och med vad de har på sig (ylle, vinyl eller latex?)! Du måste vara beredd att "åka" med reglarna, helt enkelt. Tänk på mixern som ett instrument som du måste lära dig att spela.

Vad gäller uppspelningsprogram kan jag rekommendera iTunes (www.apple.com/itunes/download) som är gratis och finns både för Windows och Macintosh. Det är kraftfullt och lättarbetat att göra spellistor i. Du behöver inte köpa ett traditionellt diskjockeyprogram, eftersom du aldrig taktmixar. Vill du förlyssna, kan det vara bra att skaffa sig dubbla ljudkort i datorn.

Ljudnivån

Spela inte för starkt. Under kvällen går det alltid inflation i ljudnivån, eftersom man vänjer sig och blir "fartblind". Spela däremot inte heller för svagt, särskilt inte i början av kvällen då det gäller att få folk att känna sig inneslutna i musiken så att de vågar sig ut på golvet. Ljudnivån måste också anpassas till hur många som dansar: när det är fullt på dansgolvet måste nivån höjas avsevärt, eftersom kläder och kroppar absorberar ljudet. När golvet så småningom glesnar måste man återigen anpassa nivån efter det.

En bra indikator på ljudnivån är hur starkt folk samtalar i lokalen. Om de skriker åt varandra (eller stoppar papperstussar i öronen, vilket man faktiskt ibland kan se) är ljudnivån troligen för hög. Du har ett val i en sån situation: antingen höjer du ljudnivån och dränker pratet, eller så sänker du den och hoppas att folk fattar vinken (att prata starkt på en milonga är respektlöst mot andra, och visar att den som gör så kanske inte främst kommit dit för att dansa). Oavsett hur du gör, var rädd om dina och de dansandes öron. Tinnitus blir man aldrig av med.

Regler & Traditioner

Alla regler kan brytas, bara du är medveten om att du gör det och varför. Du kan välja att vara mycket traditionell, eller att bryta mot konventionerna. Vi behöver inte heller alltid göra som i tango-Mecka, Buenos Aires – den sortens fundamentalism kan vara mycket jobbig, och är kanske extra markant där tangon gått i exil.

Men för att vara nyskapande måste du först behärska det traditionella. Du måste helt enkelt veta vad du gör. Det nyskapande uppstår sällan på det sätt du avsett. Börja med det välbeprövade innan du experimenterar.

/ Peter Bengtson