DJ-Tips, del 4

• Inledning
• DJ:ens roll och betydelse
• Vem spelar du för?
• Olika typer av spelningar

• Musiken på en milonga
• De stora orkestrarna
• Piazzolla, då?
• Att bygga upp en skivsamling

• Tandor
• Pugliese och andra tungviktare
• Vals och milonga
• Dansstilar
• "Och nu blir det tango nuevo..."
• Icke-tango

• Att bygga en kurva (här är du nu)
• Cortinan
• Avbrott och pauser

• Den dansande DJ:en och Att göra spellistor i förväg
• Datorer och ljudteknik
• Ljudnivån
• Regler och traditioner

Att Bygga en Kurva

Försök bygga en kurva under kvällen: börja med tidig tango för att varsamt etablera stämningen och lotsa folk in i tangoflödet med enklare rytmik medan de anländer (oftast under den första timmen eller längre), sedan gradvis längre in i tangostämningen med "köttigare" musik som når sin klimax när det är som mest folk – och är du bra på det du gör kan du förlänga höjdpunkten avsevärt, och du kan också bygga fler vågor. När sedan folk börjar ge sig hemåt igen är det oftast bara de riktiga tangonarkomanerna kvar. Om du då bör varva ner eller ej avgörs av stämningen. Ibland kan du efter att ha spelat lugnare och mer introvert musik bygga en ny våg genom att sätta fart igen, ibland är det rätt att avrunda. Ibland är det läge att spela mer avancerad musik om det är många skickliga dansare kvar. Ibland är det läge att göra det tidigare på kvällen! Och så vidare: det är här din fingertoppskänsla kommer in i spelet. Men var alltid medveten om vart kvällen är på väg.

Om du är traditionalist avslutar du kvällen med La Cumparsita utan föregående cortina. Du kan spela flera stycken Cumparsitor om det känns rätt: i Buenos Aires dansar man ibland den första med vem som helst som råkar finnas i närheten och den andra med sin partner. Men spela inte La Cumparsita tidigare på kvällen eftersom det är den traditionella signalen att det är dags att gå hem.

Cortinan

Cortinan (vilket betyder "ridå") tjänar flera syften. Robin Thomas skriver:

"En cortina ("ridå") är ett stycke musik som inte är tango som spelas i en minut eller så mellan varje tanda. I Buenos Aires lämnar alla – absolut alla – dansgolvet när cortinan spelas. De återvänder till sina bord och röker, tar en klunk att dricka eller flörtar lite. De störtar inte omedelbart ut på golvet när nästa tango spelas; de lyssnar lite på den, känner efter om de tycker om den eller ej, och bestämmer sig sedan för med vem de skulle vilja dansa den med."

Cortinan avgränsar alltså tandorna från varandra och gör det lättare att känna igen de olika orkestrarna och den tömmer dansgolvet så att man kan bjuda upp någon annan. Cortinor används nästan alltid, utom på de mest informella milongorna.

På praktikor, däremot, spelas oftast inga cortinor, eftersom man inte bjuder upp på samma sätt. Det är ju träning, inte dans på samma sätt som på en milonga. Men på praktikor är det ju också fullständigt acceptabelt och tillräckligt att spela en helt förprogrammerad spellista, vilket det idealiskt sett inte är på en milongakväll.

Tänk på cortinans längd. En för lång cortina sänker energin på golvet. En bra cortina är mellan 15 och 30 sekunder lång. Om du vill vara Buenos Aires-traditionalist och verkligen vill tömma golvet, t ex inför en uppvisning, kan det vara idé att använda en längre cortina på upp till en minut eller så, men bara då. Lokalens storlek och antalet dansare spelar också in.

Använd inte dansbara cortinor. Meningen med en cortina är att ingen ska dansa. Lär folk att respektera cortinan. Så här skriver Robin Thomas:

"Vad är en Idiota? En idiota ("idiot") är någon som försöker dansa till cortinan eller som står kvar på dansgolvet med en generad partner medan cortinan spelas."

Använd samma cortina kvällen igenom. Om kvällen är mycket lång och naturligt består av olika delar (t ex tidig kväll, uppladdning, high life, avklingande, nachspiel för kännarna) kan det vara lämpligt att byta cortina vid lämpliga punkter. Men byt inte cortina efter varje tanda, det skapar förvirring och obehag. Meningen med cortinan är att den inte ska dra uppmärksamheten till sig, utan bara avgränsa tandorna från varandra. Det är tandorna som ska "synas". När man hört en bra cortina några gånger tänker man inte längre på den.

Spela cortinan på svagare volym än tangotandorna, så att det är uppenbart att det rör sig om pausmusik. Se också till att tona ut den, så att den inte abrupt upphör. Hur gör man det? Om du använder en cortina på CD, drar du helt enkelt ner volymen. Om du jockar från dator, använder du ett enkelt ljudredigeringsprogram för att skapa färdiga cortinafiler med uttoningar. Det kan vara bra att göra flera varianter av samma cortina i olika längder.

Cortinan ska inte gå att förväxla med tangomusiken, så undvik sådant som liknar tango: allt med dragspel går fetbort, t ex.

Om du använder dubbla CD-spelare kommer du att märka att det är mest praktiskt att CD:n med cortinan på får "bo" i den ena spelaren, och de CD-skivor du gör tandor med i den andra. (Egentligen, för största möjliga flexibilitet och för att undvika långa pauser mellan tandorna, borde man ha tre CD-spelare när man jockar tango.) Om du använder dator blir det naturligtvis mycket enklare.

På milongor/danskvällar med många ovana och/eller osäkra dansare som inte känner till sederna, eller om publiken är trögstartad av någon annan anledning – de kan t ex vara för få för att riktigt nå den "kritiska dansmassan" – kan det någon enstaka gång vara nödvändigt att hoppa över cortinorna helt, eftersom de då bara blir ett hämmande avbrott i flödet, vilket gör att folk inte vågar sig ut på golvet.

Om kvällen är mycket lång och det blir sent, så sent att bara de riktiga tangonarkomanerna finns kvar, kommer man ibland till en punkt när det inte är någon idé att spela cortinor längre. Ingen bjuder längre upp någon på ett formellt sätt, utan de flesta dansar bara på, nästan som i trans. Att då spela cortinor skulle bara förstöra magin. Då måste man vara ännu mer flexibel. Du märker när du kommer till den här punkten, oftast efter att milongan hållit på minst fyra-fem timmar, sådär två-tre på morgonen eller ännu senare.

Ett alternativ är att göra som på El Corte i Nijmegen i Holland. Där används inte cortinor alls, utan gränsen mellan tandorna markeras av en subtil skillnad i belysningen. Har man möjlighet att göra så kan det i icke-traditionella sammanhang vara ett mycket bra alternativ till traditionella cortinor.

Avbrott och Pauser

Bryt aldrig mitt i en tanda. Om t ex arrangörerna vill säga något till publiken, låt dem göra det mellan tandorna, efter cortinan (inte före den eller i stället för den, eftersom cortinan är signalen att gå av golvet). Försök se till att avbrott i tangoflödet blir så omärkliga som möjligt. Om du kan, se också till att de inte blir för många – långa föredrag från arrangörerna eller många korta avbrott kan tyvärr helt sänka en danskväll. Folk är där för att dansa, och det tar tid att komma i tangostämning. Som DJ är det du som har det största ansvaret för om kvällen blir lyckad eller ej.

Var uppmärksam på pauserna mellan tangorna. De får inte vara för långa, då sjunker energin och du riskerar att folk går av golvet innan tandan är slut.

Om du känner att publiken inte är medveten om traditionen att dansa hela tandan ut med samma partner måste du vara extra uppmärksam på pausen mellan tangorna och lotsa dansparen in i nästa tango innan de börjar känna att de vill lämna golvet (eller får en chans att göra det).

De får inte heller vara för korta – det är väldigt stressande om en tango omedelbart övergår i nästa utan paus: det behövs ett par sekunders tystnad emellan tangorna. En enda sekund kan göra stor skillnad! Samma sak gäller pausen före och efter cortinan. Använd din fingertoppskänsla så att flödet upprätthålls – det är det allra viktigaste.

Nästa avsnitt: Den Dansande DJ:en & Att Göra Spellistor i Förväg