Milstolpar

José Hopólito Basso

(1919 – 1993)

Pianist, orkesterledare, tonsättare

José Basso var född i Pergamino, Buenos Aires-provinsen. Redan vid fjorton års ålder formade han en trio tillsammans med Juan Sánchez Gorio och Emilio González. 1936 gick han med i Emilio och José De Caros tangoorkester.

Han deltog i andra sammanhang, till exempel i Alberto Soifers tangoorkester, som på den tiden spelade i ett uppskattat radioprogram i Buenos Aires. Anibal Troilo, som också spelade i detta program, fick syn på Basso och 1943 erbjöds han att vara med i hans orkester i stället för Orlando Goñi som skulle lämna orkestern. Åren med Troilo var mycket produktiva med skivinspelningar och uppträdande. Allt detta gav Basso framgång som pianist.

1947 bildar han sin egen tangoorkester, som han dirigerar i mer än 50 år, något som i det avseende liknar Osvaldo Pugliese och Alfredo De Angelis. Vid bandoneonerna: Julio Ahumada, Eduardo Rovira, Adolfo Francia och Andrés Natale, vid fjol: Mauricio Misé, Francisco Oréfice, Rodolfo Fernández, och Domingo Serra, cello: Leopoldo Marafiotti, kontrabas: Rafael del Bagno. Den första tangosångar-duon bestod av Ortega del Cerro och Ricardo Ruíz. Orkestern hade i början en Troilo-klang, men Basso skapade undan för undan kunnat en egen musikalisk profil. José Basso var dessutom den orkesterledare som kanske bäst tolkade de första moderna Piazzolla-låtarna. Han gjorde det med den dansande publiken i åtanke.

Hans nya orkester var väldigt efterfrågad, faktum är att redan vid starten fick orkestern jobb på tre ställen: Radio Belgrano, Café Marzotto och Night Club Ocean Dancing.

Skivinspelningarna med Odeon uppgick till 257 låtar. Som tonsättare komponerade han bland annat Brazo de oro, El pulga, Pacachi, 11 y 1, De diez, siete, Nuestro vals, Celeste lluvia.

Basso var också förekommande gäst i televisionens första tid, 1959, på Kanal 7, Buenos Aires. Liksom Anibal Troilo och Juan D’Arienzo, var han ofta anlitad som gästorkester på TV:n, på grund av hans karisma inför kameran. 1967 reste han till Japan med avsikten att spela där i en månad, men framgången blev så stor att turnén förlängdes med åtta månader. 1970 återvände han med en ny rundresa.

Källa: www.todotango.com