Tango-cirkel hösten 2005

2005-08-16 Kalle Mäkilä

Nog med kurser, dags för koncentrerad träning ihop med likasinnade, m a o ett tidsbegränsat avtal om inbördes hjälp. Följande skiss till är gjord mest av egoistiska skäl: jag vill skapa en situation där jag kan fortsätta utveckla min tangodans, men kanske med bara en insats av 2-4 timmar per vecka. Men väl utnyttjade. Jag nöjer mig med ett antal punkter att fundera på. De som är intresserade (15-20 personer kan vara lagom, men inget hindrar att det bildas flera cirklar) får sedan träffas och kanske formulera mera precisa målsättningar.

Träffpunkter

Vi utnyttjar det som redan finns i form av praktikor: Tango Norte, Bajofondo, Pelé, annat som dyker upp. Skillnaden är att vi faktiskt går dit, enligt en prioritetslista som vi enats om. Och att vi faktiskt ägnar oss åt systematisk träning med varandra, inte låter praktikan urarta till en allmän social dans. I lyckliga fall kanske också några inom cirkeln kan ha tillgång till någon lokal som rymmer åtminstone några par och en skivspelare.

Omsorg om varandra

Vissa personer trivs bra ihop, andra riskerar att bli isolerade. Tango-cirkeln bör i viss mån fungera som en tidsbegränsad försäkring mot att bli isolerad. Baserat på att vi försöker vara observanta och omtänksamma, plus att vi undviker att isolera oss med en eller ett fåtal tränings-partner. De som p g av tidsbrist eller svårigheter i det övriga livet kommit att missa träningstillfällen skall kunna begära särskild hjälp med att komma ifatt.

Repertoar

Initialt kan vi enas om en viss repertoar av stegkombinationer, figurer, övningsrörelser etc som sedan fylls på. Gärna mera figurer, rentav ”akrobatik”, men inte mera än att vi tror oss om att integrera dem i dansen. Och mycket av träningen skall också inriktas på integrationen, och att få det att fungera med ett antal olika partner. Vissa medlemmar kanske går på kurser och lärarledda praktikor och få tag i nya danselement som förmedlas till resten av gruppen. Men med viss måtta, efter en tid är sannolikt gruppens receptivitet mättad. Under den senare delen av perioden skall det vara möjligt att träna vad som helst i den överenskomna repertoaren och få sakkunnig hjälp inom gruppen (partner som fixar det, en tillfällig coach som kan reda ut svårigheter)

Inbördes hjälp i nöd och lust

Inom cirkeln har (eller söker) vi kanske inte någon partner, eller ens danspartner. Snarare nya träningskamrater. En litet speciell form av personkemi med tonvikt på tålamod, kanske ett visst mått av envishet, men balanserat med lekfullhet. Lusten kanske måste sättas inom parentes för en period. Vi är sällan i stånd njuta, därtill är vedermödan och självkritiken alltför starka. Vill vill framför allt utvecklas. Gärna med nöje, men nöjet att träna, envisas, djävlas med kroppen (och partnerns kropp) tills vi övervinner våra svårigheter. (en parallell: även musiker på mycket hög nivå ägnar mycket tid åt basala övningar som att spela skalor; och detta kan för dem vara rent njutningsfullt) Hur mycket av detta man orkar med är nog väldigt individuellt. Bäst fungerar det nog med dem som just befinner sig i samma stämning, likartad ambitionsnivå och besatthet av att komma vidare. M a o just de som för tillfället dykt upp som passande träningskamrater. Under mitt kurspaket under festivalen i Stockholm under mellandagarna utsattes vi för ett stimulerande experiment: några av paren fick ensamma genomföra en ganska knepig figur som vi just trasslat med en god stund. Medan lärarna och kamraterna tittade på, och förstås gick det inte helt bra. Men vad slog slint? Kamraterna fick ställa diagnos, ge tips etc. Detta fick mig att senare på en del praktikor bjuda upp en ”coach” jämte min träningspartner, någon som utifrån försöker förstå vad som händer. En del par har svårt att mellan sig reda ut vad som händer (jag är t ex numera väldigt försiktig att uttala mig om partnerns förehavanden ens under en kurs, bättre om lärarna tar på sig det). Vi behöver träning i att vägleda varandra, och en vana att bli sedda utifrån. Förhoppningen är att tango-cirkeln skall ge tillfällen till sådan träning, som sedan kan användas i allt vidare cirklar.

Hjälp av externa instruktörer

Möjligen kan gruppen vid behov organisera egna praktikor med erfarna instruktörer som (mot skälig ersättning) hjälper till att reda ut svårigheter, ger träningstips etc. En annan möjlighet är att cirkeln anordnar en kurs öppen också för personer utanför cirkeln. Enda skillnaden är att kursen fokuseras på sådant som redan är på gång i cirkelns repertoar och att i stort sett alla inom cirkeln deltar. Men utvecklingen i cirkeln kanske leder fram till helt andra önskemål om extern hjälp, kanske mera som inspiration, kanske helt styrd av lärarna, men att deltagarna i cirkeln sedan hjälps åt att få med sig de nya lärdomarna. Också en och annan milonga kunde organiseras, åtminstone när det är tid för avslutningsfest.