Juan Capriotti & Graciana Romeo

Juan Capriotti och Graciana Romeo med en solid utbildning i musik och klassisk dans är referenspar för Rosario i Argentina. Med sin utmärkta förmåga att undervisa vill de utveckla och framhäva energin, balansen och rörelsedynamiken inom paret.

GRACIANA ROMEO – Dansare av klassisk och nutida dans. Utexaminerad från den nationella dansskolan – Escuela Nacional de Danzas – i Rosario. Hon ansluter sig till ”Ensemble of Ballet” (fransk grupp) och uppträder i olika uppsättningar med dansarna Julio Bocca, Maximiliano Guerra, Jose Antonio, Irek Mukhamedov, Pablo Desse, Silvia Bazilis, Liliana Belfiore och Eleonora Cassano. Vidareutbildar sig vid skolan Teatro Colón i Buenos Aires. Tilldelas ett stipendium från läraren Nader Hamed för studier i Santa Monica i Kalifornien, USA. Uppträder år 1993 med tango i ”Aires of París” och ”La Cumparsita” med en orkester ledd av Omar Torres, och uppträder samma år med dansaren Juan Carlos i showen ”Eleonora Cassano presents/displays to the Great ones of the Danza”. Inbjuden år 1995 av den mästerliga Victoria Colosio till Barcelona. Håller seminarier i ”Casa Argentina de París”, Turin och London.

JUAN CAPRIOTTI – Studerar år 1990 musik vid musikkonservatoriet Grande Castelli i Rosario (audioperception, gitarr och bandoneon). Dansar nutida dans med specialisering inom sensoperception och improvisation. Börjar 1997 studera tangodans för de främsta internationella lärarna. Han studerar för Victoria Colosio, som skapat ”Propedéutica technique of the Danza”. Inbjuds år 2000 av den argentinska ambassaden i Thailand och Dance Centre i Bangkok för att hålla seminarier och sätta upp tangoshower i staden.

Juan och Graciana förespråkar en fullständig integrering av rörelse och känsla som förenas till ett enda begrepp: TANGO. Arbetet börjar med ”Propedéutica of the Dance” som en inledning till tangodans; en metod som är baserad på barnets lekar och iakttagande av hur de naturliga rörelserna utvecklas. Med det avses att koordinera rörelser för att ge en bättre utveckling och förståelse av den motoriska förmågan. Resultatet blir en kropp med många möjligheter som inte bara är ett objekt som kan utföra olika rörelser utan som kan medverka i att ge en sann frihetskänsla. Att dansa är att med kroppen uttrycka alla de känslor som musiken ger – i samspel med partnern. Det är nödvändigt att skilja dansen åt som personligt uttryck och som förmåga och skicklighet. Vårt mål med utbildningen är att gå bortom stegen, figurerna och koreografin för att lära känna dansens grundläggande beståndsdelar och kunna utföra dem i överensstämmelse med musiken. För oss är detta grunden för skapande: ” … tango uppstår från den inre övertygelsen att du tillsammans med din partner kan skriva din historia … ” (V. Colossio). I detta spel för två – för, leder och föreslår mannen dansmönster efter vad musiken ger impuls till, medan kvinnan känsligt svarar på förslagen och fullbordar dansen. VARJE DANSARE MÅSTE SKAPA SIN EGEN STIL.

VI TROR … Vi tror på medvetna kroppar … förberedda för dansen. Genom att arbeta med den flödande kommunikationen mellan kroppar i rörelse och musiken, är vi öppna för och i kontakt med alla de möjligheter som ”omfamningens dans” har att ge oss. Vi vill erbjuda en djupgående studie av nyckelelementen i tangodansen samt en förståelse för hur de kan tjäna som verktyg för improvisation.

”Graciana y Juan Manuel retoño del tango fino de Piazzolla a Gardel” av Horacio Ferrer

”Namnet Graciana frammanar gränsen mot staden; ett namn som förenar gårdar och rancher samt de första raderna av lagerlokaler, kylanläggningar och slakthus, och vi vet att namn antyder öden. Graciana kunde ha varit ”La Intrusa” av Borges, i stället för Juliana Burgos. Hon har mer än tillräcklig stil för att få Kain och Abel att strida, eller till och med Petrus och Paulus. Juan, dansaren, har den manliga gestalten av ett grafiskt blad av Sigfrido Pastor eller Carlos Alonso, eller mer i nutid av vår älskade Raúl Gómez. Juan, i vitt, tycks vara en ängel gjord av stål; även om han börjar röra sig tittar man efter skridskorna. Så lång och smal. Och han viker ihop sig i så många delar som hon kräver – för att inleda, lyfta eller följa.” Tidningen Rosario/12 – 20 april 2002 – skrivet av Marcelo Scalona.

Juan Capriotti & Graciana Romeo with a very strong professional training, in music and classical dances are the reference couple of Rosário - Argentina. With excellent teaching capacity they aim the energy, the balance and the dynamic movements between the couple.

GRACIANA ROMEO Dancer of classic and contemporary formation. Withdrawn of the National School of Dances of the city of Rosario Argentina. Integrates the "Ensemble of Ballet" (French Alliance) - and interprets rolls where it accompanies, in different presentations, to the dancers Julio Bocca, Maximiliano Guerra, Jose Antonio, Irek Mukhamedov, Pablo Desse, Silvia Bazilis, Liliana Belfiore and Eleonora Cassano. Integrates the school of improvement of "Teatro Colón" of Buenos Aires. It is granted a scholarship by the teacher Nader Hamed to study in the city of Santa Monica-California, USA. As of the year 1993 stepped in to the Tango through the interpretation of "Aires of París" and "La Cumparsita" with the Orchestra directed by Omar Torres, in this same year accompanies to the dancer Juan Carlos in the show "Eleonora Cassano presents/displays to the Great ones of the Danza". In 1995 it is summoned by the masterful Colosio Victoria, to the city of Barcelona. Dictates seminaries in la "Casa Argentina de París", in the city of Torino (Italy) and in the city of London (England).

JUAN CAPRIOTTI Year 1990: studies Music in the Municipal Conservatory of Music "Grande Castelli"-Rosario(Audioperceptiva-Guitar-Bandoneon). Dancer of contemporary formation, specializing in Sensopercepción and Contact Improvisation. As of the year 1997 stepped in to the Tango of the hand of the teachers and milongueros of international hierarchy. He studies with the masterful Colosio Victoria, creator of the "Propedéutica technique of the Danza". Year 2000 is summoned by the Argentina Embassy in Thailand and "Dance Centre" of the city of Bangkok to dictate seminaries and shows of Tango in this city.

Juan and Graciana, propose an integral work of the person where movement and feeling is transformed into a single thing: TANGO. The work begins with "Propedéutica of the Dance" for the initiation to the tango, the method is based on the infantile games and the observation of how the daily movements were developed. It means to coordinate the movements for a better development and understanding of the motor capacity. The result would be a body with possibilities, which means not to train it like an object of being able, but of feeling it truly free. To dance is to allow itself to show with the body all a series of sensations that motivates the musical sense and the ductility of your partner. It is necessary to separate the dance, as personal manifestation and the dance like ability and skill. Our objective in the learning process is to go a little beyond the step, the figure or the choreography, and to be able to recognized de basics tools of this dance to be able to do them with the compass of the music. For us this is the fundamental tool for creation. "... the tango comes from the conviction inside that you are with your partner and you will be able to write your history... " (V. Colossio). In this game of two, the man guides, leads, directs, proposing the patterns according to what the music is suggesting, whereas the woman sensitively responds to the proposal and complete the dance. EACH DANCER MUST CREATE HIS OWN STYLE.

WE BELIEVE ...We believe in conscious bodies... prepared for the Dance. By working on the fluid communication between bodies in movement and music, we remain open to and connected to all the possibilities that "the Dance of the Embrace" has to offer us. We offer an in depth study of the key elements of the "tango-danza" and an understanding of how they serve as tools for improvization.

"Graciana y Juan Manuel retoño del tango fino de Piazzolla a Gardel" Horacio Ferrer

"The name Graciana evokes the city limits, a baptism joining the farms and ranches and the first rows of warehouses, cold-storage plants and slaughterhouses, and we know that names imply destinations. Graciana could have been "La Intrusa" of Borges, in place of Juliana Burgos. She has more than enough style to bring Cain and Able to blows, or even St. Peter and St. Paul. Juan, the dancer, has the manly figure of a print by Sigfrido Pastor or Carlos Alonso, and more recently, by our beloved Raúl Gómez. Juan, in white, seems an angel of steel, even though when he gets moving one looks for the skates. So tall and thin. And he folds into as many parts as she requires, to enter, to lift or to follow." Newspaper "Rosario 12" - 20 April 2002 - Written by Marcelo Scalona.