Mera tangotexter från Wiehe

Tango-Notiser har i tidigare nummer uppmärksammat svenska tangotexter, bland annat i artiklar om Evert Taube och Lars Forssell, två kända uttolkare av tango till svenska språket. En aktuell händelse i tangovärlden är att Rikard Wolff har gett ut en CD med tolkningar av Carlos Gardels sånger och även turnerar med en tangoföreställning på samma tema. För översättningarna svarar Mikael Wiehe tillsammans med sin hustru Maya, som är från Chile och bedriver tangoverksamhet i Skåne.

Mikael Wiehe har tidigare haft tangolåtar på sina skivor - bland annat finns på albumet ”Kärlek och politik” en kongenial tangotext där han svartsjukt betraktar sin hustru, som glider bort från honom på tangogolvet. År 2006 ansökte paret om skilsmässa men återförenades därefter. Mikael Wiehe har nyligen utkommit med en skiva där han fortsätter på temat om smärtan över att bli lämnad; ”Sånger från en inställd skilsmässa”. - Jag skrev av mig när det var som värst, berättar han. Jag skrev texterna, hade ingen musik. När jag äntligen fick arbetsro, då min hustru återvände, satte jag mig ner och gjorde färdigt alla låtarna på sex veckor. Det har jag aldrig gjort förr. Som proppen ur en flaska.

Mikael Wiehe säger att han kan tänka sig göra en pardansföreställning utifrån sina texter, men att det är hans hustrus idé. Själv är han ingen tangodansare.

Att öppna sig kring hjärtesorg är ett känsligt ämne, inte minst för män, men Mikael Wiehe är modig nog att ge sig ut på dessa djupa vatten. Han är osäker på om det hade blivit en skiva om den egna smärtan om det inte hade blivit en återförening. Då hade kanske aldrig heller makarnas gemensamt översatta sångtexter till Rikard Wolffs nya tangoskiva sett dagens ljus.

Ur tangosveriges synvinkel är Mikael och Maya Wiehes relationsproblem av särskilt intresse eftersom de har bidragit till att ett favorittema i tangons textvärld vidareutvecklats på svenska; svartsjuka, smärta och sorg i kärlek, och då särskilt ur den förment starke mannens perspektiv. Tango handlar ofta om att lyfta fram kärlekens svarta stråk i musik, texter och dans. Men Mikael Wiehe vore inte den han är om han inte mitt i bedrövelsen lät hopp och ljus styra sina handlingar. ”Om jag ska klara av det här” är den längsta sången på skilsmässoskivan och den är en tango. Mikael Wiehe pratsjunger om allt han måste göra för att stå ut med att ha blivit lämnad. Från att gå till terapeut till att skruva upp volymen på stereon för att tysta ensamheten.
- Jag måste ta långa promenader längs stranden så jag kan gråta mycket våldsamt, och skrika mycket gällt och okontrollerat och ibland skratta mycket högt och tydligt för mig själv.

Mikael Wiehe har halvt på skämt kallat sig Nederlagets besjungare; det må ha gällt skadskjutna kråkor, sjunkande skepp eller havererade äktenskap – ”han rör sig på sin hemmaplan i tangons textvärld”, skriver en sydsvensk recensent. Redan på skivan ”Allt är förändrat” där han 1991 jublade över sin nyvunna kärlek förutskickade han vad som skulle kunna hända: ”En dag ska folken segra och tyrannerna besegras, då reser hon tillbaks och jag ska stå på kajen och snörvla i kavajen”.

Tidigare tangotolkare som Evert Taube och i viss mån även Lars Forssell bäddade gärna in tangons budskap i lyriska anslag med exotisk krydda och förde in svärta i den mängd som rådande tidsanda var beredd att lyssna av. Rikard Wolff berättar att när han skulle göra sin nyutkomna tangoskiva ville han ha Mikael Wiehe med som bollplank. Resultatet blev kompletta texttolkningar signerade paret Wiehe – en gemensam prestation i tangons tecken efter den inställda skilsmässan. Samarbetet mellan Wiehes och Rikard Wolff har lett till svenska tangotexter med trohet mot de kärva originalen. Det handlar förstås om kärlek, men kärlek ur ett mörkare perspektiv - i originalen ofta förmedlat på lunfardo, gatuslangen i Buenos Aires. Mikael Wiehe har tagit ett steg närmare det direkta tilltalet – säkert har hans spanskspråkiga hustru på flera sätt bidragit till att öka texttroheten.

I en artikel på Mikael Wiehes hemsida om att översätta Bob Dylan skriver han att han inte är poet utan ”sångskrivare”. Poeter eftersträvar att med sina ord uppnå 100-procentiga uttryck och kompositörer vill detsamma men med sin musik istället för ord. I ”sångskrivande” ska det 100-procentiga uttrycket uppnås i samspelet mellan orden och musiken. Den intentionen gäller även vid översättning av tangotexter.

Tangon har ett socialt dissonant ursprung; musiken kan på en gång vara taktfast, skärande och subtil; texterna speglar ett brett spektrum av känslor. Mikael Wiehe förenar sin samhällskritiska sida med en djupt inkännande mänsklighet, vilket ger goda förutsättningar att närma sig och förstå tangons textvärld. Till orden och musiken kommer också tangokulturens depraverade paketering som inte upphör att fascinera en bred publik. Och vem synes bättre skickad än Rikard Wolff att på svenska sceniskt gestalta tangons ”farligare” sidor? Han faller utan svårighet in i rollen som porteño. Kombinationen Wiehe och Wolff är klart intressant för fortsatt svensk förståelse och tillägnelse av fenomenet tango.

Måns Ivarsson

Rikard Wolff, ”Tango”, Skivbolag: Kirkelig kulturverksted/Border, 2009
Mikael Wiehe, ”Sånger från en inställd skilsmässa”, Warner, 2009