Tango i Thailand

Egentligen är det konstigt att Thailand först nu börjar speglas från lite olika håll i svenska medier. Som ett tecken kan man se teveserien "30 grader i februari" där ett spektrum av svenska resenärer konfronteras med skilda sidor av den thailändska verkligheten. Turismen som sådan har ju decennier på nacken och för många svenskar är Thailand ett andra hemland. Startpunkten var Pattaya, en stad vid havet femton mil sydost om Bangkok, geografiskt som en vidsträckt by (4360 kvadratkilometer) bestående av hotell, barer, tvättinrättningar och massagesalonger, och där det svårbestämbara invånarantalet rör sig mellan en och två miljoner beroende på valutakurs och säsong.

Länge var Pattaya inbegreppet av sexturism, och för mig var första mötet via en roman av den franske Michel Houellebecque, Plattform. I Pattaya når hjälten vägs ände: "Det finns ingenting efter Pattaya, det är en sorts kloak, ett sista avlopp där diverse bottensatser från den västerländska neurosen hamnar till slut." Nu har även jag hamnat där, så pass grundligt att det har blivit nödvändigt att inventera möjligheterna till tango. Pattaya i sig är känt för att ha allt, allt ska vara möjligt bara man betalar. Hur är det då med tangon? Och tangon i Thailand över huvud taget?

All spaning efter dans i Pattaya börjar på Steps and Rhythm, en dansstudio som drivs av den fransk-engelska Stephanie Moorhouse och har byggts och inretts av hennes make Michael. Det slående, för en besökare från Europa, är att alla danslärare och så gott som alla manliga sällskapsdansare som finns i Thailand är från Filippinerna. I år är det Renarchie B. Payumo jag möter på Steps and Rhythm, och det är honom jag intervjuar om tangons tillstånd i Thailand.

Men först något om fenomenet sällskapsdans och Filippinerna. Det spanska kolonialväldet avlöstes kring nittonhundra av det amerikanska som varade till andra världskrigets slut 1945, då Filippinerna fick självständighet. Kvar fanns den katolska religionen och en nära beröring med modern västerländsk kultur. Engelska är tillsammans med filipino det officiella språket i landet och inte bara danslärare utan även engelsklärare i Thailand hämtas huvudsakligen från Filippinerna. Hur som helst tycks det dubbla arvet vara gynnsamt för dans, sällskapsdans med ballroom som en huvudingrediens hör till vardagen i Manila. Andra danser är disco swing (som liknar svensk bugg) och reggae. Samt ett växande intresse för argentinsk tango.

Renarchie, som kom till Thailand 2009, tog sina första tangosteg i Filippinerna. Landet är tättbefolkat, världens tolfte folkrikaste land, så utflyttningen är stor. I Bangkok föreföll marknaden mättad med två flippinska lärare, så Renarchie sökte sig till Pattaya där han fick arbete hos Stephanie. Eleverna är huvudsakligen kvinnor – ryskor, amerikanskor och en och annan thailändska – och lektionerna är privatlektioner. Liksom de tidigare filippinska lärare jag mött hos Stephanie lär Renarchie ut en färdig koreografi och förtrogenheten med tangokulturen är inte överväldigande, tangovals var ett okänt begrepp för honom och youtube hinner han väl knappast med att titta på mellan det växande antalet lektioner.

Men engagemanget är desto hetare. Renarchies idol och mentor är Victor Espinola, den ena av de filippinska tangolärarna i Bangkok. Den andra är Jake Allan. Någon social tangoscen i Pattaya finns förstås inte, men även i Bangkok bärs den enligt Renarchie upp av åtta män och ett betydligt större antal kvinnor. De foton man får upp på nätet visar också till nittio procent kvinnor, ofta grupperade kring en filippinsk kavaljer. Ett och annat falangpar, (=västerlänningar) ingår, men de thailändska männen lyser ännu med sin frånvaro.

Men en begynnande tangogemenskap finns i Bangkok, och har tangon väl slagit rot så...

Birgitta Holm