Teknikkurs

Att dansa med avloppsrensare, stolar, däck och kvastar...

Här fortsätter förra numrets intervju med Guy Davies, som har hållit teknikkurser för både män och kvinnor denna vinter. Eva Janzon ställde frågorna.

Hur upplever du kommunikationen i tango?

Rent allmänt handlar kommunikation om att överföra ett budskap mellan en sändare och mottagare via ett överföringsmedel. När kommunikation är som effektivast så förmedlar sändaren hela sitt budskap till mottagaren med minimala medel och utan förlust. När detta sker, blir överföringsmedlet omärkbart. I tal är det språkets alla grammatiska komplikationer och talorganets artikulationer som blir omärkbara. Men danssteg utgör också ett språk, liksom danstekniken utgör förmågan att artikulera språket. På samma vis blir kommunikationen mellan föraren och följaren effektivast då de lyckas förmedla hela intentionen till sin partner med minimala medel och utan förlust. Likaså, när det här händer i dans, så blir förningen omärkbar.

Egentligen pågår tre mekaniska processer samtidigt i tango: två kroppsliga kommunikationer, en om det nästkommande steget och en om dess tillhörande dynamik, och dessutom pågår utförandet av de redan förmedlade rörelserna. Att det verkligen är tre olika processer visas av observationen att koreografi kan ersätta stegöverföring, att dans kan genomföras med eller utan dynamiskt samspel och att följare inte alltid kan följa. Sedan kompliceras bilden av att överföringskanalerna är både känsel och syn, samt att allt skall ske inom en musikalisk ram.

Jag upplever tangokommunikationen i det närmaste som trolleri, och är imponerad av hur erfarna danspar sömlöst improviserar. Det kanske inte är så obegripligt med tanke på hur väl vi lyckas förmedla mycket sofistikerade budskap genom något så komplext som språk via ett endimensionellt medium som ljud. Då erbjuder tangorörelser ett betydligt enklare språk och kroppen erbjuder flera överföringskanaler. Men ändå upplever jag det ganska otroligt hur vissa följare finstämt avläser mig och ibland verkar veta vad jag tänkte göra innan jag själv blivit medveten om att jag har sänt ut signaler.

En förenklad bild av stegöverföring till en grön följare börjar med en idé hos föraren, som omsätts till föringsrörelser, som följare uppfattar och tolkar, och som ger upphov till en idé hos följaren, som sedan utför de avsedda rörelserna vilka ger föraren återkoppling. När man börjar lära sig att följa är det nödvändigt att själva steget uppfattas medvetet av följaren innan det kan omsättas till rörelser. Till exempel när jag övar på att följa, går huvudet på högvarv. Men med övning försvinner behovet av att tänka och responsen sker utan följarens medvetande. Den här automatiseringen av responsen utgör ett utmärkt exempel på en kognitivprocess jag föreläste om förra veckan. Jag kanske bör göra en vetenskaplig studie om företeelsen så jag får komma till tangons högkvarter i Buenos Aires och redovisa.

Din kurs har teknik som fokus, var kommer känslan in?

Jag har funderat på vad tangofolk egentligen menar när de pratar om känsla. Ingen har kunnat definiera det för mig utan att sväva ut i metafysik eller new age-psykoser. För mig är det dynamiken i rörelser som utgör ”känslan”.

Dynamik är inget mer än hastighetsförändringar i en rörelse. Man kan träna dynamik för att lägga ett känslouttryck på en rörelse. En del balettdansare gör just detta tyvärr. Men det är knappast eftersträvansvärt och dessutom mycket svårt att fejka danskänsla övertygande, precis som det är svårt att övertygande krama någon man inte tycker om. I grunden har alla människor ett naturligt kroppsspråk och den känslomässiga dynamiken i dansrörelser är inget mer än ett vidareutvecklat kroppsspråk. Det är både lättare och naturligare att utveckla sitt eget kroppsspråk för att ge sina dansrörelser uttryck. Då blir uttrycket personligt och äkta. En svårighet för många svenskar är att kroppsspråket i Norden är så dämpat. Utgångsläget är ett helt annat än för latinamerikaner. Skillnaden syns tydligt på dansgolvet. Jag menar inte att svenskar skall försöka dansa som latinamerikaner. Det vore konstlat. Nej, man skall vara sig själv, och utveckla dynamik utifrån det egna kroppsspråket.

Kroppsspråk är inget annat än en fysisk manifestation av våra känslor. Vilka känslor man uttrycker beror av ens aktuella sinnelag och för min del styrs det i mycket hög grad av musiken. Jag skulle tycka att det vore mycket spännande att arbeta med detta, men det hör inte hemma på min teknikkurs. Jag tar visserligen upp dynamik men bara ur ett mekaniskt perspektiv.

Finns det ”riskmoment” för kroppen i tango?

Som vissa tjejer sparkar till sina ganchos, ja. Stillettklackar i hög fart mellan benen är en oroväckande syn för killar. Jag håller knäna tätt ihop så länge. Nej men allvarligt, ja, det finns risker, eller snarare faror. Med det menar jag att de problem som kan uppstå är nötningsproblem snarare än akuta skador. Akuta skador brukar bero på hög belastning vilket inte kännetecknar tango vad jag kan se. De faror som finns härrör från fel i placering, viktdistribution och hållning.

När helst man använder kroppen på ett sätt som naturen inte avsåg, behöver man förbereda och öva noga för att påfrestningarna skall bli minimala. Balett är högst onaturlig och det är förvånansvärt att kroppen kan tränas till den graden av beredskap att den tål åratal av extrema påfrestningar. Tango har en del onaturligheter, främst bakåtgång i högklackade skor.

Vad gäller riskmoment i tango så ser jag inte någon särskild rörelse som en risk, men väl den utbredda ovanan att dansa utan att ha värmt upp innan. I synnerhet på vintern är uppvärmningen viktig. Med det sagt kanske jag leder folk att tro att uppvärmning handlar om att man känner sig varm. Så är det inte. Uppvärmning handlar om att förbereda kroppen för kommande påfrestningar. Den skall stimulera ökad blodtillförsel till musklerna och omdistribuera kroppsvätskor bland alla hinnor och senor i lederna. Man blir visserligen varmare, men det är inte målet. Det räcker inte att hoppa i en bubbelpool. Uppvärmning måste vara aktiv. Riskerna för skador är som högst när man anstränger sin kropp utan att förbereda den, och risken ökar med åldern. Risken är heller inte över när man är väl är ”varm”. Panelhönor och tuppar ”kallnar”. Man bör inte sitta stilla längre än tio minuter, det vill säga tre tangolåtar, utan att lätt sträcka, belasta och använda dansmusklerna för att behålla beredskapen. Ålder har betydelse även här.

Vilka övningar är bra att göra för följare i tango?

Det är ju så olika för olika följare. Vissa behöver arbeta med placering, andra med hållning men de flesta som jag har dansat med behöver bättre balans. En del damer jag har dansat med har så svårt att känna sin egen balans att de inte ens märker när de räddar sig själva på min bekostnad. Jag tycker det är rätt komiskt i och för sig när min dam säger ”Oj då! nu var det du som tappade balansen”. Då nickar jag och ler. Det är klart, det är inte lätt med högklackat. Det måste jag pröva någon gång, så jag vet hur det känns. Men det är svårt att hitta stilettskor storlek 47. Bli inte förvånad om jag kommer till en praktika 8 cm längre än senast du såg mig. Tror du någon vill föra en kille i högklackade skor? Det kanske finns någon förstående tjej.

Jag diskuterade med en kampsportsentusiast en gång. Han berättade intressant om hur man utvecklar förmågan att avläsa motståndarens avsikter genom subtila förberedande rörelser, viktbyten, och muskelspänningar, medan man själv försöker döljer sina intensioner för att kunna överrumpla motståndaren.

I tango är kommunikationen precis tvärtom. Men den där förmågan att avläsa, är en färdighet som jag tror skulle göra kampsportsutövare till utmärkta följare. Föreningen kanske bör ordna en ”karatekurs för tangotjejer”.

Om vi återgår till din kurs. Vad känns viktigast att lära ut eller lyfta fram i kursen?

Viktigast för den här kursen tycker jag är att se bortom steg och figurer till den bakomliggande mekaniken. Det betyder inte att jag vill förringa kommunikation och musikalitet, utan bara att det här är en hårdfokuserad teknikkurs. Att ’lära ut’ är inte riktigt mitt syfte heller. Jag vill erbjuda kursdeltagarna analytiska redskap som de kan tillämpa på sin egen dans, både när de övar och när de går andra kurser.

Vad deltagarna lär sig beror i hög grad på hur användbart de anser att kunskaperna är, och det kommer att variera mycket eftersom alla har olika behov och ambitioner.

Jag hoppas att jag kan leva upp till förväntningarna även om det inte kan bli tal om privatlektioner. Det har jag inte tid med, för nu skall jag, efter ett halv liv, slutligen uppfylla mina föräldrars önskemål och bli en slags doktor. Till våren lägger jag fram min avhandling i datorvetenskap. Seriöst va’?