Tangoparet

Med tango som gemensam passion

Maryam Edalat och Mats Hansson är välbekanta ansikten i Tango Norte, både som dansare och instruktörer. Tangonotiser blev nyfikna på detta tangopar, som gifte sig i somras.

Vid en sittning på Brunnsgatan en söndag berättar de att de träffades för fyra och ett halvt år sedan, på en tangokurs i Rättvik. Då hade Mats dansat tango i fyra år i Stockholm, medan Maryam precis hade börjat i Uppsala ett halvår innan.

– Jag hade tidigare mest varit intresserad av latinsk dans som chachacha, men hade sett ett fascinerande program om tango på tv mellan jul och nyår, säger Maryam.

– En killkompis hade dessutom hört att tjejerna blundar när de dansar tango och det tyckte jag lät spännande. Så började vi dansa, fem-sex kompisar. Jag blev fast med en gång.

Mats hade dansat mycket annat tidigare, och började med tango när han gick en kurs for Tommy Persson och Cristina Ramírez tillsammans med ett gäng lindyhoppare.

– Jag tycker lindy är lika roligt som tango. Att jag dansar bara tango nu beror mest på att tango är min och Maryams gemensamma dans. Dessutom är det en utmaning, man lär sig hela tiden.

Han ser likheter mellan sina danskärlekar, tango och swing: båda är improviserade danser som utvecklades i början av förra seklet, bland folk som hade det svårt i storstäderna. Men han har inte haft lika lätt att ta till sig tangomusiken som jazzen, även om vemodet, detsamma som i blues och polska, tilltalar honom.

Maryam fastnade genast for musiken – idag helst Pugliese, Color Tango och Piazzola – som dessutom gav henne ett eko från hennes föräldrar och deras ungdomstid.

– Men jag kan inte spanska och musiken fick ett nytt djup när jag hörde Anna-Lena Brundins svenska tolkningar av argentinsk tango, sager hon.

Eftersom Maryam – biokemist och forskare vid Uppsala universitet – arbetspendlar i veckorna, blir det inte praktika oftare än en, högst två, gånger i veckan.

– För sällan! säger hon spontant.

Många kanske föreställer sig att tangopar tillbringar timmar med att dansa hemma. Så är det dock sällan, inte heller for Mats och Maryam, som emellertid skyller på för lite golvutrymme. Så står också ett dansrum på önskelistan för en framtida större lägenhet.

Men den gemensamma fritidenbestår heller inte bara av tango. Både Maryam och Mats – som arbetar med elektronikkonstruktion inom IT – älskar friluftsliv som fjällvandring och kanotpaddling. Sedan förra sommaren är de också delägare i en motorbåt.

– Vi tog båten till tangolägret i Vaxholm i somras. Det var faktiskt mitt villkor för att skaffa båt: att vi kunde ha den till någon tangoaktivitet! säger Maryam.

Hur utvecklar de sin dans?

– Förut gick vi alla kurser vi hann med, nu har vi blivit mer selektiva, förklarar Maryam, som säger att hon själv lär sig ”långsamt”.

I år har de gått sex kurser för Vincent och Maryline, som de menar har en unik förmåga att beskriva dansens inre byggstenar och logik.

– För mig var det nytt att allt jag gör som följare så tydligt är en konsekvens av något annat, att det handlar om naturliga rörelser, av aktion och reaktion, sager Maryam.

– Det är en utmaning att få fler element att experimentera med. Det frigör möjligheter i rörelsen, tillägger Mats.

Ett annat favoritlärarpar är Andrea och Leandro. Även deras pedagogik handlar mer om exakthet i rörelsen än om ”energier” och känslor. Vilket inte betyder att Mats och Maryam inte uppskattar dans med känsla.

– Det går att se när människor dansar med känsla, även om det inte nödvändigtvis betyder att de dansar väldigt avancerat.

– För oss är det viktigt att förbättra vår dans med hjälp av exakta beskrivningar. Och på det sättet skapar vi vår tango utan att ha musiken i blodet och utan att kunna språket, säger Maryam.

Just för att komma musiken närmare funderar Mats på att börja läsa spanska. Det skulle också berika en framtida BuenosAires-resa.

– Att vi inte åkt hittills beror nog mest på att vi är rädda för att bli besvikna, säger Maryam.

– Dessutom hör vi inte till dem som dansar hela natten. Vi är hellre på en milonga en timme och har några bra danser, än har en helkväll med halvdåliga, tillägger Mats.

De kan förstå att tango i BA är något visst. Men Mats är lite trött på talet om att svenskarna inte har någon danskultur.

– Det mesta jag har hört beskrivas från Buenos Aires tycker jag stämmer ganska väl in på hur det fungerar på många svenska dansbanor.

– Titta på ett golv där man dansar till dansband, där både kramas man och följer dansordningen. Jag tror att det är vi yngre i storstäderna som har tappat danskulturen, säger han.

Hur är det då att dansa så mycket med bara en person?

Det positiva är att man lär sig tillsammans, kan hjälpa och påminna varandra om nya turer och steg. Men för egen del ser Maryam också en baksida.

– Ibland vet jag inte om jag som följare har lärt mig Mats, eller lärt mig att följa.

– Sedan är det ju också så att vissa personer passar en bättre andra. Jag tror ju inte att jag är en dålig följare överlag.

Just nu när de dansar relativt sällan blir det mest med varandra. Men Maryam skulle gärna bli uppbjuden lite mer på milongorna, trots att hon sitter med Mats och kanske rentav håller handen. Fritt fram, alltså, för hugade herrar!

Under en kort tid höll Mats och Maryam i Tangazo, föreningens sedermera avsomnade underavdelning för unga dansare.

Personligen tror de att mer tango nuevo-stil och nyare tangomusik av typ Gotan Project skulle få fler unga att söka sig till tangon.

– Olika stilar passar olika människor. Men för att locka de unga tror jag att man måste ge utrymme åt mer avancerade rörelser och spännande musik, säger Maryam.

– De flesta unga behöver större utmaningar än milonguerostilen.

Själva tycker de om att ta ut svängarna i dansen och har haft en del uppvisningar, både för andra dansföreningar och på privata tillställningar.

Text och bild: Eva Janzon