Tangoorkestern

Suverän spelglädje

Konsert och musikseminarium med Color Tango söndagen den 30 oktober 2005

Man brukar jämföra Color Tango med den berömde Osvaldo Puglieses orkester. Det är ganska logiskt eftersom Roberto Álvarez, Color Tangos kapellmästare, i flera år har spelat i den store maestros tangoorkester. Denna jämförelse är en aning orättvis eftersom Color Tango sedan 1990 har utvecklat sin egen stil, sitt eget sound.

Så var det dags för den efterlängtade konserten med Color Tango i Dieselverkstaden i Nacka.

Orkestern lyckliggjorde sin publik med att spela såväl gamla godingar av olika mästare som hittills opublicerat material ur Osvaldo Puglieses rika produktion, vilket orkestern nu givit ut på en ny CD under titeln Pugliese Inédito. Såsom Roberto Alvarez förklarade, vinnlägger sig orkestern om att förvalta arvet efter Pugliese, och följdriktigt inkluderar repertoaren framför allt verk av denne, men också verk av Astor Piazzolla – både Alvarez och Piazzolla var ju en gång i tiden musiker i Puglieses orkester.

Man ger sig villkorslöst inför den otroliga spelglädje och nerv som dessa suveräna musiker ådagalägger. Musiken flödar och pulserar i samspelet mellan dem, som också lämnar utrymme för individuella utflykter; allra tydligast blir detta i pianisten Analía Goldbergs spel när hon river av hela klaviaturet, längst ut i diskanten eller basen och tillbaka, och följer med i rörelsen med hela kroppen – det för osökt tankarna till ett fält med veteax som böjer sig för vinden och strax reser sig upp igen.

Den hänförda publiken fick också njuta av flera extranummer. En bejublad konsert, alltså – det är bara att tacka och se fram emot nästa tillfälle. Missa inte det!

Musikseminariet var en lärorik föredragning om tangons historia, från habanera, candombe och milonga criolla till dagens fyrtakts tango. Allt detta illustrerades med musikaliska inslag av dessa rytmer.

Roberto Alvarez på bandoneón och Manuel Gómez på kontrabas inledde seminariet med en tango vars contrapunteo Bach skulle ha gillat. Hela orkestern spelade sedan Verano Porteño av Astor Piazzolla.

Sedan vidtog det egentliga seminariet, som hade utformats av Manuel Gómez i samarbete med de övriga orkestermedlemmarna.

Diego Leréndegui föreläste om tangons ursprung och utveckling. Föredömligt enkelt och överskådligt redogjordes för de fyra etapper som kan särskiljas i tangons historia, alltifrån tangons ursprung 1865 fram till tangons guldålder 1935-1955 och våra dagar. Det framstod klart att tangons utveckling är intimt förknippad med det argentinska samhällets utveckling i stort.

För den musikintresserade fanns mycket att hämta: man fick bland annat veta att tangon i sin barndom kallades ’tango milonga’ och alltid spelades i tvåtakt, och fiol och piano. Color Tango gav här ett underbart exempel på Roberto Firpos instrumentsättning bandoneón, fiol och piano. Roberto Alvarez redogjorde för hur det komplicerade instrumentet bandoneón fungerar och spelade en ’ranchera’ som illustration till detta.

Andra nya grepp under denna tid var arrangemang för varje enskilt instrument med egna partitur, rytmiska markeringar som åstadkoms till exempel genom att gnida stråken mot ’grodan’ på fiolen, knäppa med fingrarna på strängarna (pizzicato) eller slå med fingrarna på instrumentet.

Detta var också sångarnas tid, fick man veta – det bildades vissa gitarrgrupper som ackompanjerade berömda sångare, såsom Carlos Gardel.

De knaggliga golv som man dansade på i tangons barndom och som tvingade de dansande att lyfta på fötterna, ersattes nu av parkettgolv – en logisk följd av tangons klassresa från bordeller till kaféer och salonger. De släta golven möjliggjorde den sensuella, glidande dansstil som alltsedan dess kännetecknar tangon.

Därefter redogjordes för den fjärde etappen – ’la Guardia del 40’ (1935-1955). Detta är den dansade tangons guldålder, då tangon, i och med den växande industrialiseringen i Buenos Aires, i allt större utsträckning dansades på ’clubes sociales’. Takten snabbades upp av Juan D’Arienzo, och ’vals cruzado’ och ’milonga urbana’ introducerades. Bland de stora orkesterledare som var verksamma underdenna tid nämndes Troilo, vilken tas som exempel för dagens musikstuderande i Argentina. Därefter gjordes en genomgång av tangons utveckling efter ’la Guardia del 40’, med betoning på Osvaldo Puglieses liv och verk, ävensom Astor Piazzolla. Roberto Alvarez berättade slutligen om de tolv år han var verksam i Osvaldo Puglieses orkester och beskrev vad Pugliese använder sig av för att skapa sitt specifika ’sound’: betoning på första och tredje slaget i varje takt, rubato, förskjutningar i rytmen, polyfoni, tempovariationer.

Det var berikande att få ta del av orkestermedlemmarnas omfattande kunskaper och kompetens. Ett synnerligen intressant seminarium som gav mersmak! Color Tango består av följande medlemmar:

Roberto Alvarez, förste bandoneonist, kapellmästare och arrangör

Hernán Bartolozzi, andre bandoneonist

Alejandro Schaikis, fiol

Diego Leréndegui, viola

Gustavo Hunt, keyboard

Analía Goldberg, piano

Manuel Gómez, kontrabas

Nina Brattorp