Tangons misär

Sånger om de fattigas förtvivlan

Bedragna män, olycklig kärlek och klagan över kvinnors opålitlighet är vanliga motiv i tangotexter. Men det finns mycket mer än så, många tidiga tangotexter vittnar om sociala orättvisor.

”Flickunge som lämnade mig när livet var som bäst, lämnande ett sår i min själ och taggar i mitt hjärta...”

Så lyder Pascual Contursis ord i ”Mi noche triste” (Min sorgsna natt, 1916), av kännare utsedd till världens första tango.

Att sörja förlorad kärlek är ett motiv som återkommer gång på gång i tangotexter. Långt senare skriver Homero Manzi i ”Sur” (Södern, 1948):

Du kommer aldrig att se mig som du såg mig då, lutad vid skyltfönstret i väntan på dig; och aldrig mer lyser stjärnorna upp vår fridfulla promenad genom gatorna i Pompeya; förortens gator och månar, min kärlek och ditt fönster - allt har dött, jag vet...

Två tango med samma motiv – att förlora en älskad kvinna – åtskilda av 32 år och en enorm utveckling vad gäller musik och lyrik. Utgår man från detta enda motiv är det lätt att se tangon som ”den bedragne mannens klagan”. Men även om detta motiv ständigt återkommer, är det långt ifrån det enda.

Andra tangotexter, mindre kända, berättar om de människor som levde i början av förra århundradet, vaggade av tangon, och om de tragedier och det elände som präglade deras liv. Människor som växte upp och förändrades, liksom hela världen och som tangon själv. Men som tur var överlevde en del av de texter, som visar upp andra sidor av det argentinska samhället. Jag säger som tur var, eftersom orkestrarna inte alltid fick spela in eller framföra dessa ”kontroversiella tangor”. År 1943, till exempel, förbjöds bruket av slangord, lunfardo, i tangon efter en av landets många militärkupper; det gick så långt att en berömd tango som ”Hacelo por la vieja” (Gör det för morsans skull) fick döpas om till ”Hazlo por mamá” (Gör det för mammas skull).

Inte heller kvartersklubbarnas orkester-arrangörer ville att man skulle spela den här sortens tango. Som man sa: ”...det är ju ändå så att folk kommer hit för att roa sig och glömma sina vardagsbekymmer”.

Ibland drabbades även musikerna av det politiska förtrycket. Att tillhöra kommunistpartiet räckte för att Osvaldo Pugliese skulle hamna i fängelse flera gånger. Hans musiker spelade ändå, utan sin pianist... men satte dit en röd nejlika på hans plats.

Kraschen på Wall Street på 1930-talet skakade om världen, och tangon ”Donde hay un mango” (Var finns en slant? 1930) speglade följderna för den argentinska ekonomin.

”Var finns en slant, när varken finansmän eller journalister, hunderna eller kattenar, kan säga var den är? Ingen kan förklara och alla, från lusfattig till rik, är lika illa ute, och har inget annat än dödsattesten i plånboken.”

Det fattiga folkets förtvivlan beskrivs i tangon ”Pan” (Bröd), om en man som sätts i fängelse för att ha stulit bröd.

”Är det då mänskligt att vilja döma honom för att ha stulit en bit bröd? Hans barn gråter inte för nöjes skull, och ber varken om kakor eller leksaker, eller sötsaker, min herre. Hans barn dör av köld och gråter av hunger efter en bit bröd...”

Men tangon berättar inte bara hemska och sorgliga historier. Den pekar även på orättvisor och på klyftan mellan fattiga och rika, som i ”Acquaforte” (Etsning, 1932):

”En gammal snuskhummer som slösar pengar på att supa Lulú full på champagne, vägrade idag att höja lönen för en fattig arbetare, som bett om ett litet brödstycke mer... och jag tänker på livet, på mödrarna som lider, på gatubarnen utan tak eller bröd, och som säljer tidningar för några örens skull...”

Den djupa ekonomiska krisen passerade, men arbetarnas liv förbättrades inte ansenligt och tangon fortsatte att beskriva människor som levde långt från ”los niños bien”, finherrarna på överklassens milongor, och från damerna som gick på kabaré i 1940-talets Buenos Aires. Tangon ”Se lustra, señor” (Här putsas det, min herre), handlar till exempel om ett av de många barn som putsade skor på Buenos Aires gator:

”I sina små paltor, och bränd av solen, har livet behandlat honom med all sin stränghet; alltid i samma gatuhörn, ropande ”Herrn! Här putsas det, bättre än på salong!” Jag känner till hans historia och hans mod, att hans far en dag inte återvände hem och att han då, utan att säga ett ord, snickrade sin låda, och att det aldrig fattats bröd i hans hem... och där är han varje dag, även om solen bränner honom eller om vinterkylan isar hans hjärta...”

Arbetsvillkoren var inte de bästa fram till början av 1950-talet och sjukdomar som tuberkolos var van-liga; före antibiotikan ledde de till samma oundvikliga slut. Om detta handlar ”Caminito del taller” (Vägen till ateljén), som skildrar en sömmerskas tragiska liv:

”En kall morgon såg jag dig för första gången, på den tomma gatan som smög sig längs husväggen; det var som om den kalla vinden som sopade trottoaren skyndade på dina steg på väg till ateljén... Stackars sömmerska, igår när du gick förbi, mitt i en torr och envis hostattack, som ett löv för vinden, fick jag känslan av att din väg aldrig ska ta slut, vägen till jobbet, vägen till döden, bakom bunten med kläder att sy; vem vet om jag kommer se dig igen, stackars sömmerska, på väg till ateljén.”

De hittills nämnda tangotexterna handlar de värsta följderna av en dålig ekonomi: fattigdom, orättvisor, sjukdomar och död. Men det finns också texter som tar upp fördomar och klasskillnader, som i tangon ”La brisa” (Brisen), där en arbetare och en kvinna från överklassen förälskar sig i varandra:

”Och vi sågs där igen, på samma ställe... Men vi var inte lika, och det skilde oss åt, en värld av avstånd fanns mellan oss, du kom från en mycket rik och framstående familj, jag däremot var bara en arbetare... du levde i lyx, i ett kungligt palats... dina bilar, dina tjänare, ditt guld och dina ädelstenar... förde dig bort från mig...”

Andra fördomar, som länge var fast rotade i det argentinska samhället, var diskrimineringen av ensamstående mödrar. Tangon ”Levanta la frente” (Lyft upp din panna, 1936) vill upprätta dessa kvinnor:

“Lyft upp din panna, göm inte ansiktet... Jag vet att ditt misstag i världens ögon betyder skandal, skratt, nöje och skam... det är inte ett misstag att föda ett barn, det är fruktbarhetens lag, blommans lag; den som ger sin kärlek i tillit syndar inte, inte är det ett brott att ge sig hän åt kärleken...mödrarna är gudinnor med heliga diadem, vare sig de följer eller bryter lagen; den gifta modern, den ensamstående modern, det är en och samma moder; även om lagen fönekar det, även om någon människa förnekar det, så är de lika inför Gud...”

Tangotexternas författare skrev också om utomäktenskapliga förbindelser. Så här lyder texten i ”Prohibido” (Förbjudet):

”Jag vet att även om din mun gör mig galen, är det förbjudet att kyssa den, oförlåtligt, och jag vet att även om du vill ha mig så finns det någon som står mellan oss... begäret förenar oss, och hedern skiljer oss åt... mitt öde är att älska dig, ditt öde är att älska mig, och ödet är starkare än fördomar, plikt och heder...”

Det är intressant att se att en tango som speglar den tidens misstro mot politiker, ”Dios te salve m’hijo” (Gud rädde dig, min son), kan vara nog så aktuell för dagens argentinare, kanske särskilt raderna ”no haga caso del discursos del patrón ni del doctor” (bry dig inte om varken herrars eller advokaters prat):

”Just när de korsade vägen och marscherade förbi motståndarna, ropade en bonde ’leve!’ och nämnde sin partichef, och de andra svarade med att begrava sina knivar i den modige bondens kropp; fadern mumlade senare mellan tänderna... stackars min son, vem kunde veta att du skulle få betala med livet för att du var ädel och modig nog att yttra din åsikt... jag sa ju till honom, bry dig inte om varken herrars eller advokaters prat...”

Tragiskt nog miste många argentinare livet på 1970-talet just för att de yttrade sina åsikter, och till skillnad från bonden i denna tango fick de inte ens begravas av sina släktingar.

Det är svårt att räkna upp alla de beståndsdelar som utgör tangon. Men var och en av dem ger oss lite mera kunskap och leder oss närmare en definition av vad tango är. Jag hoppas att denna lilla sammanfattning av tangotexterna bortom kärleksmotivet har kastat ljus över tangons mindre kända aspekter, till gagn för den nyfikne som vill lära sig mer om denna fascinerande musik.

Översättning: Eva Janzon

• En brasklapp: den amatörmässiga översättningen av tangotexterna i artikeln är varken ordagrann eller gör full rättvisa åt deras innebörd och bildspråk, som dessutom ofta innehåller den gamla tidens slang (lunfardo).