Tangolärare

Fernanda och Guillermo

Drömparet från Tango Dreams

Tangofestivalen är ett bra tillfälle att lära känna de gästande lärarparen. Man möter dem i olika sammanhang och inte bara inne i undervisningssalen. Ruben utnyttjade en paus efter lunchen för att tala med Fernanda Ghi och Guillermo Merlo.– Jag var tio år gammal när mina föräldrar försökte lära mig att dansa tango första gången. Men jag sade att tangon var en dans för gamla människor, säger Guillermo.

– Ett år senare såg jag dem dansa tango igen och blev fascinerad. Därefter började jag gå kurser för maestros Antonio Todaro samt för Rodolfo och María Cieri. Senare inledde jag ett samarbete med Juan Carlos Copes. Det varade i flera år, först var jag lärarassistent till honom och sedan tangodansare i hans shower.

Fernandas första kontakt med tangodansen var när en kvinnlig granne till familjen tog henne med sig till tangolektioner. Fernanda var då tretton år gammal och tyckte att det var jätteroligt.

– I början var det framförallt på skoj, för när man är i den åldern saknar man ännu förmågan att uppskatta tangons verkliga innebörd. Dessutom hade jag redan börjat dansa balett och det var lätt för mig att lära mig nya turer. Efter några månader var jag tvungen att lämna tangon eftersom balettutbildningen var mycket krävande och hindrade mig från att ägna mig åt andra danser. Jag kom tillbaka till tangon först när jag var arton. Då blev det verkligen en upplevelse. Jag blev fascinerad av dansens fundament – musiken, omfamningen, elegansen, synkroniseringen.

– Men även milongafolket var fascinerande för mig, fortsätter Fernanda. De var så otroliga i sina roller, sin mundering och sina typiska attityder. En milonga för mig är som en scen från en Almodovar-film, med en atmosfär som är lika overklig som konkret. Framförallt i början var det som att resa genom en tidstunnel till början av 1900-talet. Numera har detta ändrats lite grand eftersom nya sorters människor har börjat gå på milongas. Som balettdansös var jag mest van vid att röra mig individuellt på scenen. Därför var det spännande att dansa tillsammans med en partner och etablera en kontakt och en synkronisering med honom i dansen. Det dröjde till 1998 innan Fernanda och Guillermo träffade varandra och ännu en period till gick innan de bestämde sig för att bli ett tangopar. Guillermo tillhörde då ensemblen ”Forever Tango” på Broadway i New York. Han mötte Fernanda under ett besök i Buenos Aires.

– Jag såg Fernanda och det blev kärlek vid första ögonkastet. Hon uppträdde på scenen och jag kände ett omedelbart behov av att lära känna henne. Fernanda säger att processen blev motsatsen till hur det brukar bli mellan tangodansarna.

– Vi blev kära först och därefter blev vi ett tangopar. I början valde vi att skilja vårt privatliv från vårt yrkesliv. Det vill säga att vi fortsatte att jobba på varsitt håll. Guillermo fortsatte att arbeta i New York och jag återvände till Japan, där jag deltog i en musikal som arrangerades av FUJI och som innehöll ett tangoavsnitt. Efter ett tag bestämde vi oss för att säga upp oss från våra respektive ensembler och börja arbeta tillsammans. Vi befann oss båda två i en process där vi ville satsa på våra egna idéer och satsa på en egen artistisk produkt. Därför valde vi Miami som vår referenspunkt. Vi flyttade dit och köpte vår första gemensamma bostad och med Miami som bas startade vi kursverksamhet och började delta i olika festivaler på olika platser i och utanför USA. Allting gick ruskigt snabbt i början.

Tango Dreams heter den ensemble som Fernanda och Guillermo bildade i slutet av 1998. Det är också namnet på en teaterpjäs som använder tangon som uttryckselement.

Tango Dreams har sammanlagt tio medlemmar: ett tangopar (Fernanda och Guillermo), en sångare och resten är musiker. De har turnerat i Orlando, Miami, Los Angeles, Israel (i elva städer) och för fjärde året i rad uppförs den i Tokyo. Pjäsen handlar om ett par (Fernanda och Guillermo) som berättar om sina drömmar genom att spela olika roller. Fernanda förklarar:

– Precis som många personer som försöker förverkliga sina drömmar, satsar de så hårt och blir så koncentrerade på att uppfylla drömmarna att de tappar kontakten med verkligheten. Pjäsen visar aktörernas fantasier på scenen, deras verklighet och förtvivlan i logen.

Det är alltid intressant att höra hur gästande lärare definierar tangotekniken och hur de förhåller sig till de olika tangostilarna. Fernanda och Guillermo gästar Stockholm för första gången och jag var extra nyfiken på deras uppfattning om dessa ämnen.

Fernanda säger att tangon har vissa element som skiljer den från andra danser:

– Det främsta av alla dessa element är omfamningen. Om man tar en bild av ett dansande par ska man sedan kunna känna igen dansen. När det gäller tangon är det som karakteriserar dansen just omfamningen. För att förverkliga denna omfamning är det nödvändigt att etablera en gemensam axel där var och en ansvarar för sin egen balans. Tillsammans med omfamningen, oavsett vilken typ av steg man utför, bör man respektera rollernas funktion. En person för och den andra följer. Den som för ansvarar för att markeringen blir korrekt så att den som följer kan röra sig på ett synkroniserat sätt.

– Det som vi vill klargöra är att vi inte undervisar i en stil. Vi lär ut hur man upprättar omfamningen, hur man förflyttar tyngdpunkten, hur man hittar den gemensamma axeln, varifrån man påbörjar rörelsen, hur man navigerar på dansgolvet, etc. Alltså, vi lär ut tangons grundläggande element men vi lär inte ut att dansa som Fernanda och Guillermo. Självklart om någon vill förbättra eller integrera nya stilistiska element hjälper vi som dansare vederbörande med det, men detta är inte det väsentliga när det gäller att lära ut tango. Det viktigaste är inte att lära folk att dansa som X och Y utan att förse dem med element som möjliggör för varje tanguero/a att så småningom hitta sin egen stil i enlighet med sina musikpreferenser och till och sin egen kroppsbyggnad.

Guillermo tillägger:

– Tangoläraren bör vara en lärare, en kommunikatör och inte en person som bara överför till eleverna det som han/hon tycker om. För en tangolärare bör det vara viktigt att eleverna lär sig tekniken för att sedan skapa sin egen stil och inte att de kopierar en viss tangostil. En viktig sak när man uppträder på scenen är att ha en för paret passande dansstil, eftersom de då kan förmedla sitt artistiska budskap på ett autentiskt sätt.

Fernanda och Guillermo är i Buenos Aires fram till mars 2005. De ska öva inför den nya presentationen av Tango Dreams i Japan där de ska uppträda från mitten av mars till slutet av maj. Därefter kommer de att delta i en mässa med tangomusik och tangodans som artistisk bakgrund. Där ska deras dans ackompanjeras av Los Angeles 150 man starka symfoniorkester.