Tangoschmertz och tangyhopp

- höstimpressioner

Ur nr 3/2006

Tangohösten år 2006 har i Stockholm bjudit på några händelser och evenemang som förstärkt intrycket av att tango är en levande företeelse såväl i kulturlivet som i den lite vidare dansvärlden. Nya stjärnglimtar kan skönjas av den som skådar rymden med hoppfullt applicerade tangoglasögon.

Tangons smärta fick en särskild uttolkning under en milongakväll på årets Tango Otoño på Skeppsholmen. Sittandes på pistan, som en madrass till trots bjöd sin ädla träsmak, kunde man avnjuta tonsatt lidande i "Tango enligt Schopenhauer". Gerhard Hoberstorfer, som är skådespelare på Stadsteatern och även har medverkat i olika filmer och TV-serier (bl.a. Rederiet, Beck, och Coq Rouge), deklamerade och sjöng med intensitet och humoristiska glimtar texter som förde publiken genom de djupaste mörker. Schopenhauer sträckte sig på sin tid så långt att han definierade lust som frånvaro av olust. Lidandets filosof framför andra fick ackompanjeras på bandoneon och gitarr, spelade av Mikael Augustsson och Leif Jordansson. Gerhard Hoberstorfer tyckte att han hade hamnat i lejonets kula när han framträdde inför oss tangodansare. Han pratade om tangon som machoistisk men hur väl känner vi igen oss i den beskrivningen, vi som tragglar med steg och turer och även har queertango? Hursomhelst var det ett härligt framträdande där tangon denna gång sammankopplades med ännu en 1800-talsman (jfr Ibsen och TanGhost). Att kulturlivet ser tangon som en intressant ingrediens är uppenbart. Vi som gillar tangotexter på svenska fick för en gångs skull också vår beskärda del denna kväll. Även det finska tangoperspektivet kom in i ett avslutande nummer. Det här var ett blodfullt och berikande inslag för varje anemisk föreningsdansare - mera sådan tango med sting, även om den smärtar!

Som man kan vrida och vända sig i denna dans.. David Dalmo, dansare i dansgruppen Bounce, pratade en kväll på Stallet om dans ur sitt perspektiv som lindyhoppare, hiphoppare m.m. Han hade en ödmjuk framtoning av streetdansare klädd i trasiga jeans och lång utanpåtröja och började med att säga att han inte brukade prata om dans inför publik. Tangon såg han som mer kommunicerande mellan förare och följare än lindyhopen. En diskussion utbröt om olikheterna mellan tango och lindyhop där lindyhopen kallades ordorienterad medan tangon sågs som bokstavsorienterad med tanke på hur dansen byggs upp till musiken. Dans hävdades generellt sett växa fram ur musik och inte tvärtom. David sade sig vara intresserad och inspirerad av tango även om han inte behärskade själva dansen. Han visade också exempel med videoklipp hur tangon hade inspirerat hans egen dansgrupp. Liksom i ett annat föredrag på Skeppsholmen behandlades den musikaliskt rytmiska strukturen med olika A- och B-delar, etc. David betonade rytmens betydelse och man kunde förstå att han såg sin egen rytmkänsla som avgörande för hans framgång som dansare (bl.a. världsmästare i lindyhop 1995). Ett viktigt budskap i anförandet var möjligheterna att avvika från grundrytmen. Man kan dansa "stressat" och man kan dansa "med häng". David föredrog uppenbart dans med häng, det vill säga att stegen ligger något efter taktslagen istället för före. Då kunde det bli en dans "för ögrat", det vill säga både visuellt för ögat och för det musikaliska örat. Gunilla Rydén inflikade hur skönt det är att som följare dansa med en förare som ligger något efter i steget och låter följaren sätta stegen på taktslagen. Vi fick se några videoklipp på etablerade tangodansare som stressade respektive hängde. Att dansa efter sången istället för taktslagen var något annat intressant som David visade prov på.

David ansåg att tango är den dans som uttrycker mest känsla. Att prata om dans inför publik klarade han på ett engagerande och kommunikativt sätt med stor personlig närvaro innan han skulle hem och natta bebisen. En känsla som dröjer sig kvar efter detta föredrag är att det finns hopp om att tango kan finnas med i en fortsatt utveckling även av yngre modern dans och att dans är ett gemensamt språk med många olika uttrycksformer som kan befrukta varandra.

Måns Ivarsson