Tango Nuevo

Pedagogik snarare än egen dansstil

Skällsord eller stilgrundande – tango nuevo (spanska för ”ny tango”) har hamnat i hetluften efter flera besök i Stockholm av det belgiska paret Vincent Morelle och Maryline Lefor. Kurserna blev snabbt fulltecknade, samtidigt som en del hävdade att detta inte är det slags tango som föreningen ska främja. Den är alldeles för gymnastisk, för oargentinsk etcetera.

Vad är då denna tango nuevo? Själva kallar sig Vincent och Maryline inte representanter för tango nuevo, om man med detta menar någon speciell dansstil som skulle skilja sig från ”vanlig” argentisk/rioplatensisk tango. Men de och flera andra unga lärare skulle antagligen platsa i tango nuevo-facket, om man därmed avser ett nytt sätt att närma sig tangons rörelser och pedagogik.

Uttrycket tango nuevo myntades av musikern Astor Piazzolla, som skapade ”ny” tango genom att ta in element från klassisk musik och jazz. De senaste årtiondena har så undan för undan en korsbefruktning med dansen ägt rum.

”När scenshowen ’Tango Argentino’ gjorde internationell succé 1984 blev detta något av en pånyttfödelse för tangon som dansform. Den koreograferade scendansen behövde dramatisk modern musik och valde då ofta Tango Nuevo av de kända kompositörerna. I Europa fick många sina första kontakter med tangon med dessa scenshower och den moderna tangomusiken. Tangons internationella popularitet bidrog till att intresset för dansen återuppstod också i Argentina. En ny generation dansare trädde fram.”

Många av dessa dansare inspireras i sin tango av modern dans och excellererar i giros, sacadas och ganchos. Det kan tyckas både elitistiskt och krävande. Men den tango nuevo som kom att utvecklas även på danssidan har inte nödvändigtvis med någon enskild stil att göra. Även om det som kännetecknar flera av tango nuevo-dansarna är en öppen fattning, en upprätt hållning och tonvikt vid att dansarna bibehåller sin egen axel. Följande beskrivning kommer från nordamerikanske tangodansaren och -läraren Stephen Brown:

”Tango nuevo är till stor del ett pedagogiskt förhållningssätt som understryker en strukturell analys av dansen, och som uppenbarar hittills okända kombinsationer av steg och figurer.”

I stället för specifika steg och turer, en avskalad förståelse av rörelserna i tango. Ingen salida som ”grundsteg”, utan helt enkelt tre möjligheter för varje fot: framåt, bakåt och åt sidan. I kombination med pivoten kan man sedan förklara alla figurer och turer utifrån dessa byggstenar. I stället för enskilt inövade rörelser, en betoning av dynamiken och energin mellan två dansande kroppar.

Männen bakom denna nya pedagogik var framför allt Gustavo Naveira och Fabián Salas, som började inta en mer experimenterande hållning till tangon för tiotalet år sedan. Senare anslöt sig även Pablo Veron och Mariano Frúmboli (Chicho). Bland annat utvecklade de systemet med parallella och korsvisa steg.

I en intervju med tangokännaren Keith Elshaw i juni 2001 berättar Fabián Salas hur han och Gustavo Naveira började leta efter koncept och struktur i tangon, snarare än steg. Tillsammans inventerade de möjliga kombinationer och rörelser. Och upptäckte nya.

– Det vi började göra i allt högre utsträckning var att utifrån de tre val som man vanligtvis har, välja det som ingen tidigare använt förut på det sättet, säger Fabián Salas, som dock inte vill kalla sin dans för tango nuevo, utan argentinsk tango. Fast med ett förbehåll.

– För mig finns det ingen ”argentinsk” tango. Det är en dansteknik. Den har sitt ursprung i Argentina och har med tango att göra, men idag är den universell.

Oviljan att bli inföst i ett fack gäller alltså inte bara dem som av andra anses dansa enbart tango salon, milonguero-stil, canyengue eller något annat, utan även en av upphovsmännen till just tango nuevo. I en intervju med en representant för den franska tangoföreningen Mephisto i Paris i maj i år svarar Fabián Salas svävande på frågan om han känner sig knuten till tango nuevo:

– Vår tanke är att föra in tangon i en kategori som den inte tillhör ännu. För att lyckas med det måste vi bygga på en struktur, en specifik teknik och naturligtvis en hängiven undervisning och metod att lära ut.

Han säger också att han ser den ändrade relationen mellan man och kvinna som en viktig beståndsdel i modern tango.

Den evolution som skett de senaste åren är starkt knuten till kvinnornas nya möjligheter att uttrycka sig och till vad andra danser fört in med sin akademindska skolning, men också till de ändrade relationerna mellan man och kvinna i vardagslivet, och som gett kvinnan samma rättigheter och friheter som män. (…) Resultatet kan inte annat än förbättra tangons kvalitet.