Recension

Sopranos svar på “Tango Lesson”

Den som surfar på nätet har kanske stött på “Assassination Tango”, en film av och med Robert Duvall som hade premiär i USA förra året. Den släpps som video och DVD den 9 december i år. Men vi blev nyfikna och skaffade oss en tjuvtitt.

Ni behöver inte längta. Som tecken i tiden kan filmen dock vara intressant. Har tangon börjat få en kommersiell potential i USA? Finns det en publik, lagom okunnig och lagom lockad, för att ta emot Hollywoods tolkning av tangon?

Filmen börjar i New York, med en lektion i lindy hop. Lindyn är USAs främsta bidrag till sällskapsdansen, i Hollywoodsammanhang förknippad med klubbar besökta av trettiotalets gangstrar. Robert Duvall sitter som en gemytlig morfar och konverserar en liten blond flicka, och på väg därifrån försöker han lära henne några lindysteg.

Nästa scen är ett salsaställe, där det visar det sig att Duvall är yrkesmördare, med anknytning till danssalonger. Snart uppdagas också att han inte är morfar utan älskare till den lilla flickans mamma.

I “Tango Lesson”, som filmen är kalkerad på, är det problem med golvet som för Sally Potter till Buenos Aires. I “Assassination Tango” är det ett morduppdrag.

Lite scenerier från staden och antydningar om juntans terror kan plockas in. De planerade tre dagarna blir till tre veckor. Duvall hinner komma in bakom ett rött draperi och finna en tangouppvisning, eller snarare en förförisk salongstango.

Som Sally Potters får hans ansikte ett förklarat drag. Han börjar hemsökas i sina ensamma nätter av tangodrömmar. Han träffar en ung, vacker tanguera (Luciana Pedraza), tillhörig en av BA:s anrikaste tangofamiljer. På så sätt kan han på en milonga också få en snabblektion i tangons filosofi.

Duvalls älsklingord i filmen är “nice”, trevligt, outhärdligt inadekvat i tangosammanhang. Han är ju i verkliga livet en tangoentusiast, men här står han mest stilla och för sina partners. Till skillnad från Sally Potter blir han heller aldrig någon skicklig dansare, inte ens i sina drömmar. De övriga danssekvenserna är få och stympade, morden desto fler och opåkallade. Men sensmoralen? Är Duvalls film Sopranos svar på “Tango Lesson”? Ska tangon säljas in i USA med en lämplig dos gangsterromantik?

Som varje hårding i Hollywood kommer Duvall hem efter förrättat värv. Idyllen med den blonda amerikanskan och hennes dotter är återställd. I filmens slutscen tar Duvall några trevande tangosteg med den lilla flickan. Lindyn har fått sin arvtagare i tangon?

Belöningen för den som sitter kvar till eftertexterna är att under dem pågår en dans med Pablo Veron. Var han nu kom ifrån i sammanhanget.