Koder och passion i Buenos Aires

”Dansen har nått skikt inom mig som inte hade kunnat nås någon annanstans” skriver Margareta Westergård i slutet av sin nyutkomna bok ”Tango i Buenos Aires – koder och passion”. Attraktionskraften i dans kan ha sin grund just i att den förmår försätta oss i kontakt med djupare och kanske för oss själva dolda medvetandeskikt. Men olika former av ritualer, riter och koder kan behövas för att underlätta dansens både sociala och känslomässiga funktion. Social dans förutsätter helhet men har alltid ett personligt och berörande centrum. Utifrån egna erfarenheter lotsar Margareta Westergård läsaren i gränsområdet mellan inre upplevelse och tangons yttre form, särskilt de sociala koderna på milongorna i Buenos Aires, dit hon har gjort många resor under det gångna decenniet. Undertiteln ”- koder och passion” avspeglar intentionen.

Margareta Westergårds bakgrund som sociolog kan ha påverkat bokens innehåll och struktur i riktning mot en hermeneutisk ansats. Tidigare har hon till svenska översatt två böcker om tango skrivna av kvinnliga psykoanalytiker i Buenos Aires; ”Milongan – omfamningarnas basar” av Sonia Abadi (2003) och ”En tangodanserskas hemligheter” av Graciela H. Lopez (2005). Tonvikten i hennes egen bok ligger på tangodansens sociala mönster, såväl i kodad som i okodad form. För det kodade beteendet finns en given utgångspunkt i Gustavo Bezencry Sabás 36 koder för tango, som i översättning finns med som bilaga. För att skildra tangons mer okodade beteenden citerar Margareta Westergård gärna de båda tidigare översatta psykoanalytikerna, men framförallt tillför hon själv ett rikhaltigt och upplevt stoff till stor del redovisat med hjälp av egna dagboksanteckningar. Tango framstår som ett fascinerande fenomen för tolkning och förståelse.

Ramen för boken är författarinnans egen historia som tangodansare. Texten utgår från en första drabbande upplevelse av tango och fortsätter sedan med en beskrivning av Argentina och den argentinska livsvärlden innan huvudtemat slås an – introduktionen till tangolivet och tangomiljöerna i Buenos Aires. Vilken tangoturist, vare sig man är tillvand eller blivande, kan inte ha intresse och nytta av ”Värt att veta inför milongabesöket” eller att få en sammanfattande och uttolkande genomgång av de 36 tangokoderna? Avsnittet ”Hissåkning mellan himmel och helvete” beskriver vad många tangodansare tvingas gå igenom på vägen mot att behärska tangons hemligheter. Ett kapitel handlar om hur man hanterar olika slags relationer som kan uppstå i tangomiljöerna. Av koderna framgår att i danslokalen möts man för att dansa och inte för att uttrycka känslor för varandra. Man ska exempelvis inte kyssas på munnen och man ska släppa greppet om varandra i pauserna. Orsaken står att finna i hänsyn och respekt för den helhet som skapas i det gemensamma rummet.

Margareta Westergård har även översatt tangotexter. I ett kort avsnitt i boken om texternas betydelse för dansupplevelsen vidrör hon lunfardon, den Buenos Aires-slang som är en kod av särskild betydelse för tangokulturens sociala identitet.

Passionen - det personliga – berörs; tangeras. I ett citat av Sonia Abadi beskrivs själva tangon som den egentliga passionen: ”Att ha tangon som älskare innebär att man mött den perfekte partnern, en syntes av det bästa hos varje man”. Med dagboksanteckningar skildras fem olika pista-relationer som skulle kunna ingå i en sådan syntes. Känslan av att kika i någons dagbok blir inte besvärande, tvärtom kanske man förväntar sig fler privata bekännelser. Men balansen bibehålls och i denna bok handlar passion främst om dansupplevelse. I ett avsnitt om tangons väsen målas en bild av fusionen mellan kod och passion med ett citat av Graciela H. Lopez – en till synes solitär union framträder i djupare och vidare sammanhang:
”Tillsammans bildade de en gestalt, som uttrycksfullt gled fram. De dansade som om de anade något hos varandra, som om de intuitivt uppfattade en gemensam kod, som om minnena från deras liv blandade sig med varandra för en stund. De följde tangons rytm på ett så sensuellt sätt att det var omöjligt för mig att lämna dem med blicken. Naturligtvis var de tysta, men hon avslöjade viktiga hemligheter genom sin dans”.

Litteraturen om tango på svenska är inte omfattande. Det behövs böcker som beskriver varför tangon är värd att tillägna sig och som kan bidra till att utveckla tangokulturen i Sverige. Margareta Westergård har utfört en betydande insats med tidigare översättningar och med sin egen introduktion till den rioplatensiska milongakulturen. Hon bedriver dansundervisning på Österlen i Skåne under firmanamnet TangoMar och arrangerar där milongor och andra tangohändelser. Engagemanget för tangokulturen ger hennes text förankring och bärighet. Hon lyckas vara både objektiv och personlig i balansen mellan kod och passion. Boken borde finnas hos varje svensk tangovän vare sig man är pendlande tangoturist eller bara vill förstå mer om vad tango egentligen är.

Måns Ivarsson

Kommentar: På ett medlemsmöte inom Tango Norte framfördes nyligen ett förslag om att utveckla den sociala ramen kring dansen med tangokoderna som utgångspunkt. Många koder handlar om hur man bjuder upp och många handlar om dansflödet. Vissa koder är kända och mer eller mindre tillämpade, medan andra kan behöva tillkomma för att vidareutveckla det sociala sammanhang som är nödvändigt för en levande, varaktig och väl fungerande danskultur. Margareta Westergård kommer till Tango Norte i november för att presentera sin bok och sitt perspektiv på koder inom tango.