Ledare: Ett mycket viktigt år för tangon

Ett mycket viktigt år för tangon närmar sig sitt slut!
Man ”säger” att ordet tango fanns med ”redan” i 1803 års upplaga av den Spanska Kungliga Akademiens ordlista som en variant av ordet tángano (typ av lek som spelas med små stenar), alltså flera år tidigare än musikfenomenets uppkomst. Men ”redan” i 1889 års upplaga av den spanska ordlistan inkluderades ett andra begrepp som betydde ”Fiesta y baile de negros y de gente de pueblo en América” (fest och neger- och pöbeldans i Amerika [Latinamerika]).
Det tog mer än hundra år innan begreppet ”Baile rioplatense, difundido internacionalmente, de pareja enlazada, forma musical binaria y compás de dos por cuatro” (Rioplatensisk dans, internationellt spridd, som dansas av ett omfamnande par till en tvåfyratakts rytm) inkluderades i den spanska ordlistan.
Några tangoteoretiker påstår att ordet tango tillhör swahilispråket och att det kom till Río de la Plata-området (Buenos Aires och Montevideo) med de afrikanska slavarna och att det betyder ”lugar cerrado” (sluten plats). Andra författare tycker att ordet tango härstammar från portugisiska och att det introducerades i Río de la Plata-området via den kreolska dialekten (afro-portugisiska) och det användes i stället för ordet ”tambo” (mjölkfarm). Det finns även andra uppfattningar.
Tangon har alltid varit, är och kommer säkert att vara ett komplext begrepp. Att Carlos Gardels födelseort fortfarande är under diskussion och att tangon triumferade först i París på 1911-1913-talet, innan den accepterades av societeten i Buenos Aires och Montevideo är bara några ingredienser i tangohistorian som kryddar dess passion.
Det räckte inte att denna ”pöbelmusik” först fick brottas med ”les gents de la nuit” (nattsuddarna) i Paris eller den konservativa överklassen i Buenos Aires och Montevideo för att bli frälst, nej... Den katolska kyrkan fördömde tangon som ”djävulsk musik” i början av 1920-talet!
Det var ”nödvändigt” att Casimiro ”el vasco” Aín, dansade tangon ”Ave María” (av Francisco Canaro) den 1 februari 1924 inför påven Pio XI i Vatikanen, för att den Heliga Stolen skulle upphäva fördömandet av tangon. Självkart hade det varit ett oförlåtligt diplomatiskt misstag att låta Casimiro Aín dansa med sin ordinarie danspartner, den sexiga tyskan Peggi. Nej, denna gång, framför påven, dansade ”el vasco” med den karismatiska och representativa ”señorita” Scotto som jobbade som tolk på den argentinska ambassaden. Det är överflödigt att säga att ”señorita” Scotto var iklädd en klänning som sträckte sig långt ner under knäna...
Men år 2009 kom tangon och även candomben ett steg längre!
Som bekant inkluderade UNESCO:s överstatliga kommitté i slutet av september tangon och candomben på listan över mänsklighetens immateriella kulturarv. Till sist har den rioplatensiska underklassmusiken bekräftats som alla folkens musik. Detta har alla tangoälskare en skyldighet att förvalta.
Nu när vi närmar oss slutet av detta underbara år för tangon, tror jag inte att det är överdrivet att säga att alla tangoentusiaster runt om i världen känner sig inspirerade av den nya framgången och kommer att dansa in det nya året med förnyade krafter.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Ruben Ciano