Ledare

Ett skottår på pistan

År 2004, ett tragiskt och turbulent skottår som också gjorde sig till känna i vår tangoförening.

Skottår har alltid fått mig att bli lite vidskeplig (lite mer än vanligt) och 2004 besannade tyvärr dessa farhågor med råge. En del säger att skottår ofta brukar bli mer oförutsägbara än vanliga år. (Det är säkert inbillning!). Faktum är att när det gäller vår mikrokosmiska (inte mikroskopiska) lilla tangoförening blev det skottåriga 2004 inget undantag.

Det började med en turbulent atmosfär som präglade hela processen kring årsmötet, själva årsmötet och även självaste frågan om val av ny ordförande. Ingen grupp eller individ inom föreningens aktiva minoritet blev oberörd. Alla hade sina egna teorier, alla hade någonting att säga för eller emot. Alla inom den aktiva minoriteten (inklusive undertecknad) ägde sin ”sanning” och visste bättre än de andra...

Denna atmosfär sträckte sig fram till början av sommaren då den började avta följd av mer eller mindre stora efterskalv. Samtidigt kan ingen förneka att den demokratiska diskussionen florerade under denna period och att den ideella föreningsandan levde upp till sitt ideal. Frågan är om denna ”demokratiska anda” nådde den stora tysta majoriteten av medlemmar med sitt ”budskap” eller om det bara förblev en ”diskussion för invigda” där flertalet inte var eller inte kände sig representerade. Vår sajt som i vanliga fall bör ägnas åt att främja tangolivet, att underlätta för medlemmarna att få tangoinformation, att kommunicera med varandra på ett fredligt och förmodligen vänskapligt sätt hade intagit karaktären av en diskussiondatabas där själva tango som ämne lyste med sin frånvaro. Tack och lov blev vi mer sansade under sommaren och allting började så småningom att övergå till det normala.

Direkt efter sommaren gjorde skottåret sig till känna, igen. Webbgrupen i sin helhet sade upp sig i solidaritet med den förra webbmastern, som hoppade av eftersom han kände sig orättvist behandlad av styrelsen. Det är inte meningen att göra en ”korrekt” och ”intelligent” analys av denna ödesdigra händelse, det är inte heller meningen att riva upp gamla sår. Det är bara att beklaga att föreningen tappade en viktig del av sin styrka, som med mycket möda och engagemang hade byggt upp en sajt med professionell funktionalitet som med råge uppfyllde föreningens behov. Det blev helt enkelt en desackumulation.

I vilket fall som helst, (trots de skottåriga misödena) bör vi ständigt påminna oss själva om att detta är en ideell tangoförening och att alla är välkomna att formulera sina tankar med syftet att främja tangon och föreningsverksamheten. År 2004 har inte bara inneburit slitsamma processer, det har också medfört lyckliga stunder och lyckade evenemang.

Mellan februari och oktober gästade föreningen fyra tangopar som representerar ett stort spektrum när det gäller musikpreferenser och dansstilar. I februari kom Erik Jeurissen och Monique Straatman, ett europeiskt tangopar som representerar en fräsch och modern tangostil som eftersträvas av många. Under den andra delen av maj månad gästade Natacha Poberaj och Roberto Herrera Stockholm, de är ett återkommande tangopar som också har deltagit i Tangofestivalen 2003 och 2004.

Natacha och Roberto representerar en klassisk tango salónstil med dramatiska inslag på scenen som karakteriserar deras uppträdanden. Båda två, framför allt Roberto är utmärkta chacareradansare med ett förflutet i argentinsk folkloristisk danstradition.

Sommaren innebar inte dansuppehåll. Även om det inte blev någon tangodans på våra sedvanliga lokaler blev det för andra året i rad tango på Skansen till levande musik. Detta evenemang som ägde rum varje torsdag under juli månad, innebar en stor attraktion, inte bara för flera hundra tangodansare utan också för en del andra människor som närmade sig tangon för första gången. En del av dem blev nya medlemmar i vår förening.

Efter sommaren besökte vår förening två andra tangopar, nämligen Elina Roldán och Ricardo ”el pibe” Sarandí samt Pilar Álvarez och Claudio Hoffmann. Elina och ”el pibe” gästade Stockholm i september och undervisade och uppträde med sin milonguerostil som grund. För stilens entusiaster och även för alla andra blev detta ett mycket bra tillfälle att beundra och att komma i kontakt med en av de två största tangostilarna (milonguero och tango salón) som dansas i Río de la Plata (Buenos Aires och Montevideo).

I tredje veckan i oktober kom Pilar Álvarez och Claudio Hoffmann till Stockholm. Detta underbara tangopar som dansar tango salón, var här i Stockholm för första gången och briljerade med sina tekniska och pedagogiska färdigheter. Att Pilar var gravid i fjärde månaden hindrade henne inte från att tillsammans med Claudio lära ut tango på ett trevligt och energiskt sätt. Paret uppträde också under Premiärmilongan på en mycket avancerad och tempohäftig nivå.

Premiärfesten i oktober innebar första testet av lokalerna i Dieselverkstaden i Nacka, som senare skulle hysa Tangofestivalen 2004-2005.

Tangofestivalgruppen – liksom de andra grupperna – har under hela 2004 lagt en enorm energi på att finslipa förberedelserna kring årets Tangofestival. Detta innebar som vanligt en stor satsning på att anlita lärare, fixa lokaler, kontraktera restaurang- och barservering, planera och genomföra reklamverksamhet, planera och erbjuda kursverksamhet och sist men inte minst planera logistiken samt mat, logi och transport för gästlärarna. Allt detta förverkligades på ett utmärkt sätt. Alla detaljer dubbelkollades, allting var klart... och då blev det KATASTROF!

Skottårets slut – millenniets första – reserverade sitt förrädiska fyrverkeri i form av en apokalyptisk Grande Finale präglad av förintelse, destruktion, kaos och stor sorg. Vi tangodansare i Stockholm blev precis som många andra tagna på sängen av katastrofen. Vi precis som de flesta i Sverige uppfattade inte i första taget tragedins omfattning.

Vår tangofestival började kvällen den 28 december som planerat utan att vi fortfarande hade fått en klar bild av katastrofens magnitud. Så småningom började vi precis som de flesta i detta land att förstå att världen stod inför en global tragedi av bibliska proportioner i Sydostasien. Då började vår festival att närma sig sitt slut. Det blev inget riktigt Gott Nytt År, inte heller för tangodansarna i Stockholm. Det blev en dämpad avslutning med minuter av tystnad för offren och deras anhöriga. Det blev en avslutningsfest med en insamling till katastrofoffren via Röda Korset. Men det blev ändå tango, det blev ändå fullsatta klasser och underbara uppvisningar av Natacha Poberaj och Roberto Herrera, av Fernanda Ghi och Guillermo Merlo samt Cecilia Díaz och Oscar Gauna.

Det är ingenting att skämmas för eftersom tangon inte glorifierar lycka och rikedom. Tangon har sitt ursprung i de fattiga förorterna, tangos poesi är präglad av personligt misslyckande och social tragedi. Låt därför vår melankoliska tango bli vårt uppriktiga bidrag för att hedra katastrofens offer.

Skottåret är slut... Det är bara att blicka framåt i det nya året. Låt oss önska att 2005 blir ett bättre år än 2004, att tangon ska fortsätta att vara vår passion och vår tillflykt utan att tappa kontakten med omvärlden.

Ett nytt år innebär nya utmaningar, men det innebär också nya möjligheter och tid för eftertanke. Ett nytt årsmöte står i farstun. Vi har nu möjlighet att påverka föreningens framtid genom att vara delaktiga och genom att skicka motioner till årsmötet. Våra grupper efterlyser nya krafter, oavsett hur man vänder på det är det alltid vi själva som påverkar vår framtid, det gäller också tangoföreningens.

God Fortsättning!

Ruben Ciano