Tangokväll i Knutby - Tango Corazón

En kolsvart lördagskväll i tidiga april vecklade jag in mina långa ben i en ljusblå liten Suzuki och for från Vallentuna norrut mot den riksbekanta och ödestyngda lilla orten Knutby ett antal mil norr om Stockholm. Några sardoniska kommentarer följde oss i ryggen på väg till denna plats för att dansa tango - vilket projekt för en lördagskväll! När vi närmade oss Almunge i mörkret uppstod tveksamhet om väg 273 kontra väg 283 – var befann vi oss och var hade vi kartan? Nerverna spökade lite men snart dök det upp en skylt i vägkanten med texten ”Tango-stuga”.

Det lyste i bygdegårdens fönster och vi klev in med viss avvaktan. I kassan möttes vi genast av värme och berättade att vi kom från Stockholm och tillhörde Tango Norte - och blev då lite extra välkomnade. Vi överlämnade en blygsam vängåva - ett medhavt exemplar av senaste numret av Tango-Notiser. När vi kikade in i bygdegårdens sal kände vi för ovanlighetens skull inte igen ett enda ansikte bland tangodansarna. Där pågick ett annat möte än brukligt på denna plats, alltjämt använd av Filadelfiaförsamlingens medlemmar. Tango Corazón spelade upp till dans denna kväll! Corazón betyder ju hjärta och här lyste tangons röda hjärta mot den svarta väggen utanför fönstren. Det bjöds frukt, kaffe och kakor i en tämligen glest befolkad bygdegårdslokal möblerad med traditionella föreningsbord framför dansgolvet där barn och gamla dansade omkring i full lysrörsbelysning. Vi urskilde snart Maud och Kalle - danslärare från Rimbo som tagit tangon till Knutby. Kalle, tangomässigt skrudad i röd scarf och svartvita dansskor och Maud, som i pauserna var kvällens DJ och bl.a. spelade El choclo i Louis Armstrongs tappning Kiss of fire. Paret har hållit kurser i regi av studieförbund och var nu tangons missionärer i Knutby.

Men kvällens huvudattraktion var förstås orkestern från Västmanland – ett gäng klassiskt skolade musiker i sättningen Klaas Vleugels på violin, Fredrik Hermansson på piano, Pasi Pasanen på accordeon och Emma Lundbäck på kontrabas. Tango Corazón medverkade för övrigt sommaren 2007 vid Tango Nortes arrangemang på Galejan på Skansen. Arrangören i Knutby, Gert Moberg, berättade att han inte kände till orkestern innan den engagerades; han hade uppenbarligen bara följt hjärtats röst.

Det dansades enträget på det något tröga golvet. Det duktiga musikergänget kom mot senare delen av kvällen in på alltmer musikaliskt avancerade låtar och publiken förvarnades om att de kunde vara svårdansade. Men dansen fortsatte likväl och orkesterledaren konstaterade att till en av låtarna hade aldrig tidigare någon dansat under deras framträdanden!

Efter den sista låten applåderades det ihållande och för extranumret hade man sparat La Cumparsita. Gert Moberg tackade orkestern och överlämnade röda nejlikor – blommor med passande symbolik. En ökänd men ej namngiven pastor hade också brukat framträda på scenen fick vi veta. Orkestermedlemmarna fick varsin tröja med förkortningen KUF (Knutby Kulturförening). Därefter upplöstes den trivsamma lördagsaftonen i Knutby som inte pågick längre än till kl. 23.

För oss utsocknes skingrades lite dimma kring ortens trauma och en för oss tidigare anonym ortsbefolkning fick ansikten som var hängivna tangon. Mellan de ofta smärtfyllda låtarna och den smärta som kan vila kvar hos ortens invånare skönjdes en harmoni, varmt frammusicerad av Tango Corazón. Vi ångrar inte att vi åkte till Knutby denna kväll och dansade tango! Kanske hade man hoppats på fler utsocknes besökare; vi var nog de enda.

Lokalen har efter denna tangokväll blivit centrum för en filminspelning kring det tragiska morddramat. För befolkningen rivs plågsamma minnen upp. Att skylten ”Knutbygården” efter fyra år fortfarande ständigt stjäls och måste sättas upp på nytt vittnar om vilken plats namnet har fått i det allmänna medvetandet.

Måns Ivarsson