Från stolsraden

- Knepigt det här med ideella föreningar, suckade Gancho-Hasse på stolen bredvid. Det spelades tangovals så vi valde att sitta, eftersom ingen av oss hade gått valskursen.
- Ja, det är ju lättare att jobba för egen vinning, svarade Biologina lite syrligt. Hon hade suttit i två tandor nu. Hon väntade sig nog att någon av oss skulle bjuda upp, men visste väl inte riktigt hur dåliga vi var på tangovals. Svårt att få in takten när man är van att dansa vanlig tango - nu gällde det att gå vidare i den här diskussionen …
- Det kan vara skönt att ha ett mål som inte handlar om egennytta, försökte jag i en diplomatisk ansats.
- Men herregud, man är ju här för att dansa! Man vill väl inte sitta i kassan hela kvällen, jämrade sig Gancho-Hasse. Jag njuter av abrazos, de är skönare än att krama ett kassaskrin!
- Jag har varit med i onsdagsgruppen i ett halvår nu, konstaterade Biologina. Och jag har gjort mitt, det är så många som inte hjälper till i föreningen. Hon sträckte på sig och såg sig om efter någon mer aktiv kavaljer. Fladdrade lite med ögonfransarna som signal för ögonuppbjudning till en rosafärgad herre tvärsöver golvet med erkänt panteraktig dissociation.
- Det kan vara lite stressigt med listorna man ska hålla reda på, en för medlemmar och en för icke medlemmar och hur vet man vem som är vem? försökte jag tänka högt. Det kändes att Biologina nu hade anlagt ett annat fokus. Men lika skönt var väl det eftersom det var två låtar kvar i valstandan.
- Man borde nog anmäla sig till värden för någon av grupperna, fortsatte jag och vände mig mot Gancho-Hasse, men han var redan på väg bort över golvet på smala ben och lättsamma fötter. Där stod ju Bollan Boleo redo för deras sedvanliga bentrassel.
Och tro det eller ej, i samma stund kom Kassa-Jerker släntrande med två vita papper i handen – listor för inbokning till arbetsgrupperna! Biologina som inte hade lyckats få kontakt med Rosa pantern skrev nu helt oväntat upp sig för två praktikakvällar.
- Ideellt arbete måste till för tangons spridning, framhöll jag allvarsamt inför Biologina och antecknade mig på en av hennes kvällar och en till för syns skull. Och då intonerades en helt vanlig tango!
- Får jag lov?
Hon såg glad ut för att få dansa och kontakten i apiladan fick mig att känna att jag var på rätt spår. Ideellt arbete måste definitivt till för tangons spridning. Att jag missade de första stegen gjorde inte så mycket - jag var ju på pistan igen i en ny gudabenådad caminata...

Fridolf ”Rivarola”