Milstolpar i tangons historia

Pedro El indio Benavente, bailarín, tangoarbetare

Utdrag ur en intervju i tidningen Cambalache, Buenos Aires, november 2010

Översättning, Raúl Chagallo

Har den sociala aspekten alltid varit närvarande i ditt dansande?

- Jo, de sociala förhållandena är viktiga för mig. Och det är bra allt det som händer idag. Trots svårigheterna jobbar den nuvarande regeringen från ett folkligt perspektiv. En statsstyrelse har alltid sina brister, men jag tror att det är fel att säga att allt som denna regering gör är fel, och det som oppositionen gör är rätt.

Tango Protesta, vad är det för något?

- Det är passé. I nu läget handlar det mera om att ge förslag, än att protestera inom tango. 2001 startades Tango teatro tillsammans med Verónica Litvak, Marina Svartzman, Claudia Sánchez, Paula Ferrio och José Garófalo. Det var en härlig grupp! Sedan bildade vi ett kooperativ. Det var tider där man skulle yttra sig och protestera. Vid den tidpunkten läste jag mänskliga rättigheter, arrangerad av Madres de Plaza de Mayo, och jag fick en inblick om att genom tangon kunna säga saker om förhållanden i Argentina och världen. Vi jobbade på ockuperade fabriker, och matserveringar för nödlidande. Festival Cambalache är ett av allt detta. D.v.s., konstruera ett språk där tango, teater, dans, plastik, ingick.

Hur skulle du kunna politiskt definiera dig?

- Jag ser mig som en från folket (ifrån enkla förhållanden) och ansluter mig till dessa artister som återspeglar det folkliga, och som bevarar vår identitet. Jag har samarbetat med Mercedes Sosa och med Leon Gieco. Jag tillhör inte något politiskt parti. Som artist befinner jag mig bland de som återspeglar det folkliga i sitt budskap.

Känner du dig besvärad av att man profiterar på tangon?

- Nej, jag tycker att det är ett sätt som andra att jobba. Det stör mig när man byråkratiserar, och använder stora ord i ekonomin, t.ex. Det sägs att tangon rör miljoner dollar, men vem har sett dem? Du, jag? Vi är tangoarbetare.

Vilka är dina planer?

- Just nu har jag tre projekt. 1) Söndagarnas milonga på Plaza Dorrego i San Telmo. 2) Aktiviteterna med barnen i Centro Cultural Homero Manzi, i Burzaco, och 3) Tango Lab Idén är att alla tre ska vara sammankopplade. Jag har planer på en balett med gatubarnen. Inte lätt eftersom jag också gillar att gå till milongorna.

Kan du leva på Tangon?

- Jag har ingen lön, inga sociala förmåner. Försöker njuta av livet, eftersom man inte får någonting gratis, här. Om det regnar flera söndagar i rad blir det underskott. Jag kan inte bli sjuk, dessutom har jag en dotter.