Francisco Canaro

Text: Raúl Chagallo

Francisco Canaro - Pirincho

Född i Uruguay den 26 november 1888, död i Buenos Aires den 14 november 1964. Familjen kom ursprungligen från Italien till Uruguay. För att söka jobb flyttade familjen till Argentina. Canaro var då 10 år gammal. Fiolen var det första instrument som hamnade i hans händer, en handgjord sådan. Tillsammans med Vicente Greco, bandoneonist, han som präntat namnet Orquesta Tipica, börjar han att uppträda på olika cafés concert i stadsdelen La Boca.

År 1912 börjar han sin bana som kompositör med tangorna Pinta Brava och Matasanos. Det finns inga säkra siffror angående antalet skivinspelningar men uppgifterna pendlar mellan 3500 och 7000. År 1924 introducerar Canaro sångaren i tangoorkestern. Han var också pionjär med införande av kontrabas. Hans orkester från 1921 som spelade under karnevalfirandet bestod av 32 musiker.

År 1925 reser han till Paris med sin orkester och sedan till USA. Efter två år återvänder han till Argentina där han använder sig flitigt av radion och teaterföreställningar i sin strävan att bli känd och accepterad. Han odlar ingen klar och ren musikstil utan denna varierar från den ena orkestern till den andra.

Bland hans mest kända tangor kan nämnas El chamuyo, El pollito, Mano brava, Sentimiento gaucho, La tablada. År1956 publicerade Canaro en självbiografi Mis 50 años con el tango. Tangokatalogen-2000 från Danza y Movimiento har en lista med Canaro på 23 CD-skivor.

(Källor: www.todotango.com, Horacio Salas El tango)

Ordförklaringar:

• Pirincho = en fågel från Rio de La Plata, Canaros smeknamn pga hans hår.
• Mis 50 años con el tango = Mina 50 år med tangon.

Inspelningar med Francisco Canaro

Francisco Canaro är förmodligen den tangoorkesterledare av alla som gjort flest inspelningar. Från 1940 till 1949, en del av tangons "guldålder", gjordes ca 7000 inspelningar. Canaro kan vara lite svår att få grepp om; hans stil skiftade med modet, efter vad som sålde. Karriären var mycket lång, från 1916 till 1964. Liksom många andra tangomusiker har han också gjort inspelningar av annat än tango såsom musikaler, foxtrot etc. Han försökte till och med, utan framgång, introducera sina egna musikstilar; tangón och milongón. Det flitiga konserterandet och skivutgivningen gjorde honom med tiden mycket rik.

En fin dansskiva med Canaro är "La Melodia De Nuestro Adiós" (EBCD-30), i guardia vieja-stil. På denna skiva spelas alla melodier i ett långsamt, tydligt tempo, lämpligt att dansa till för nybörjare. Den avancerade dansaren har glädje av utrymmet som ges för rytmiska variationer. Skivan innehåller många valser och milongor, även dessa i ett långsamt tempo. Särskilt ska nämnas Milonga Sentimental som lär ha varit en av de första allmänt spridda milongainspelningarna för dans! En annan personlig favorit-CD är Tangos Inolvidables del 40´ (EMI / Reliquas 8590182).