Los Dinzels

- fragment ur ett lunchsamtal

Ur TANGO-Notiser, 2/2007

Strax före en kurs om improvisation och frihet med Rodolfo och Gloria Dinzel kunde TangoNotiser fånga några av deras tankar i anslutning till tango med Nina Brattorp som tolk.

Om att dansa tidigt

Rodolfo: Jag har dansat från jag var 5-6 år.

Gloria: Jag har dansat så länge jag kan minnas och började med klassisk balett vid sju års ålder.

R: Vi arbetar på att få in dans på grund-skolan och gymnasieskolan. Idag arbetar vi utanför skolschemat men vi vill att det ska bli officiellt. Vi arbetar direkt mot skolorna och inte med lobbying på högre nivåer. Vi undervisar barn gratis och under de senaste 16 åren har vi undervisat 37 000 barn. Det är ett identitetsprojekt – man måste skapa kulturella svar i detta globaliseringens tidevarv.

G: Vi identifierar oss med tangon i Argentina och Uruguay, som den dansas i Rio de la Plata-området.

Om förutsättningar för improvisation

R: En sak är att kunna improvisera, en annan att vara skapande. Improvisationen har en språkligt inriktad struktur. Vi kan alla samtala. Vissa personer kan med bara sitt språk skapa poesi. De kan frambringa konstverk genom att använda sig av sin sensibilitet. Det går att dansa tango med inlärda figurer. Det går att improvisera när det gäller sekvenser av figurer. Man ändrar och varierar på basis av vissa variabler. På en annan nivå kan improvisation ske på tankens poetiska stadium. För vi dansar på samma sätt som vi samtalar. Om man tänker på vad konversera betyder när man delar upp ordet i stavelser betyder det att man skapar verser tillsammans med någon annan. Vi befinner oss framför en annan och tillsammans skapar vi verser. Det kan vara mycket poetiskt och förföriskt. Den här nivån har att göra med frihet.

Om system - som väg till frihet

R: Att se tango kan förvisso vara kaotiskt när jag inte känner till strukturen. Tangon upphör bara att vara kaotisk när någon annan förklarar strukturen och när man väl har lärt sig strukturen, på samma sätt som språket, som ju också kan uppfattas kaotiskt av någon annan. Om jag kan lära mig strukturen i ert språk och styra den kan jag uppnå friheten att tala om vad jag vill. Systemet är till för att kunna nå friheten.

G: Man måste berika sin vokabulär.

Om dans som lek

R: I själva verket är allt i livet en lek. Våra egna trauma får oss att se det annorlunda. Det handlar om en lek som syftar till att erövra utrymme. Det kan handla om strategi för ekonomiskt-politiska utrymmen. Även vid förförelse har man strategier. Leken innefattar i sig själv friheten. Vi ska inte blanda ihop det med sportaktiviteter där det finns bestraffning, uppsatta mål etc. Det handlar om konsthantverk att utforma en tango. En sund konst, ”arte sano” som man säger i Argentina. Industrialisering är något annat.

Om tango och närhet

G: Det handlar inte bara om kropp utan också om själ. Det är kropp och själ i allt jag gör.

R: Vi har utfört en stor ansträngning under de 36 år vi har varit tillsammans. Vi har vuxit och mognat och det har inte alltid gått spikrakt. Vi har dock varit intelligenta nog att lösa svårigheter och komma vidare. Det är möjligt att tangon har bidragit till det här.

Om tango och politisk frihet

R: Från 1955 och åtta år framåt var tangon helt förtryckt. Under den senaste svåra tiden har det snarare varit ett indirekt förtryck. Tangon är ett manifest för frihet. I begynnelsen såg de högre samhällsklasserna ner på den. När tangon accepterades i Paris blev den mer accepterad i BA, som var en mycket europeisk stad på den tiden. Tangon är en övning i demokrati och frihet även om det finns många som vill förneka den saken.

När vi avslutar lunchen på restaurangen tackar Rodolfo för mitt intresse för den argentinska kulturen och tillägger: ”.. säger jag här efter en italiensk pizza!”

Måns Ivarsson