Debatt

Social dans – hur ska vi få till det?

Flera av de internationella lärare som har varit här i år har sagt att många i föreningen dansar mycket bra, men har även blivit bestörta över den brutalitet och brist på stil som alltför ofta framträder på dansgolvet. Det sägs också att några av de dansare i föreningen som dansar mycket utomlands överväger att sluta, eller redan har slutat, dansa på föreningens praktikor och milongor eftersom det är så stökigt och skaderisken så stor. Föreningens dansare måste bli bättre på att dansa socialt, menar de, och berättar om helt andra danskulturer i andra städer i Europa och Sydamerika. Jag tog kontakt med några erfarna dansare och ställde ett par frågor.

Vad utmärker en bra social tangodans ?

Så här svarar Eva-Lena Björkman:

Det är inte bara jag och partnern, utan man interagerar på sätt och vis med hela gruppen av dansare. Det handlar om både attityd, stil och hänsyn. I bästa fall förstärks upplevelsen på alla plan. Musiken är grunden för upplevelsen; en bra DJ bygger upp stämningen och energin genom att kombinera låtar, en dålig kan skapa stress i stället och tömma känslorna. Hur man blir uppbjuden är också viktigt – det måste ske med respekt och ömsesidighet. Att bjuda upp ordlöst med blicken är härligast, tycker jag.

Två människor som samtalar med varandra eller bara sitter nära varandra håller kanske på att pejla in om de vill dansa med varandra – där är det inte särskilt socialt att tränga sej in.... Kanske väntar de på rätt musik. Det tycker jag också om: att få känna efter med vem jag skulle vilja dansa till just den här musiken....

För mig känns allt det här som ett härligt, jämbördigt förfarande, en bra start på en gemensam dansupplevelse. Och det ger automatiskt en större respekt för dansgolvets sfär.

Det som utmärker dansandet på många andra ställen jämfört med i Stockholm, är att man oavsett ”stil” smidigare anpassar sig till utrymmet i harmoni med musiken och de övriga paren.

Jan Janesten:

Om vi kunde ge oss mer tid att bjuda upp. Känna efter vem vi verkligen vill dansa med och låta den andra få känna det på avstånd. Det är bättre med en unik dans än tjugo okej. Ingen tycker om att bli nobbad, men det absolut värsta är att behöva säga nej till någon annan.

Eva-Lena: Det viktigaste är att man känner att man vill dansa med varandra och att man ger sig tid att vänta in varandra i dansen. Det är ett förtroende, en nåd, att kunna lita på varandra och ge sig hän. Jag vill också kunna känna mig trygg i att omgivningen respekterar detta. Har man fått en klack i vaden eller en brutal knuff under dansen tar det tid att våga ge sig hän på nytt. Självklart vill jag också kunna lita på att min partner inte för mig i krångliga turer som kan störa/skada andra.

Janne: Dansgolvet är till 100 procent till för dem som dansar. Allt annat bör ske bredvid dansgolvet. Om vi har funnit någon att dansa med så underlättar det om vi väntar in en lämplig lucka, tar det lung. Börjar med enkla steg tills vi har hittat varandra, det ger finare harmoni i paret.

Att vara tyst på dansgolvet betyder inte bara att vi inte pratar när musiken spelar utan även att vi lyfter fötterna. Då bbehöver vi inte spela så högt och hör ändå det fina i musiken.

Lyssna gärna på musiken, men första hand, lyssna på din partner. Forma dansen efter din partners lust, känsla humör och erfarenhet.

Mannen har 100 procent ansvar över kvinnan i dansen. En kvinna som inte känner full trygghet vågar vanligen inte dansa ut sina steg. Det påverkar självklart dansen. Kvinnan kan hjälpa till genom att lyfta fötterna, men hålla klackarn nedåt golvet

Det är absolut förbjudet att föra en kvinna så att hon sparkar någonannan, ändå händer det alltför ofta.

Därför finns vissa regler vid tangodans:

Ta endast minimala baksteg mot dansriktningen och aldrig mer än ett. Vill vi ta långa baksteg, vänd upp och ta dem i dansriktningen.

Dansa i fil. Ju fler par på dansgolvet desto fler filer. Undvik att byta fil under pågående dans. Långsamma par i innerfil och snabbare par i ytterfil. Försök att skapa ett jämt flöde i dansen. Håll koll på paret framför, blir avståndet för stort, ta några enkla steg framåt. Undvik krångliga figurer, speciellt när det är trångt.

Mathias Denk: Att dansa socialt är till exempel att ta hänsyn, att man klarar av oväntade situationer och kan ta sitt danspar till sådana lägen att man undviker kollision utan att det inkräktar på själva dansnjutningen.

När jag sitter och tittar på en milonga i Buenos Aires ser jag att de dansande parens huvuden rör sig i takt i sidled i samma höjd hela tiden, medan på våra praktikor och milongor är det som att se ut över ett ökenfält där dromedarernas pucklar rör sig i en upp-och nedrörelse. Inte nog med det – i Stockholm kan hon och han röra sig okoordinerat – de gör var sin sak och hon kan till och med röra sig uppåt och han nedåt som två kolvar i en motor. Det är ju osocialt, två olika figurer trots att de dansar tillsammans.

Ett villkor när man dansar socialt är att man rör sig i samma riktning som de andra i ett flöde och koordinerat med dem och med sin partner. Alla dessa avbrott som uppstår när det inte är en koordinering gör att dansupplevelsen störs. När man tolkar och förnimmer musiken bra blir det en finstämd social dans med en underbar känsla, men detta försvinner om det blir avbrott flera gånger för att man stöter ihop med andra. Det är klart att man kan göra figurer, giros osv, men bara när det finns plats och anpassat till det utrymme som finns. Det primära i tangon är inte figurerna utan att man rör sig i takt och tolkar musiken.

Sebastian Samban: I en social dans är man medveten om att ens frihet slutar där den andres börjar. När jag dansar kan jag inte göra som jag vill, omfamningen gör att man dansar på det utrymme som finns och behåller det, så att alla rör sig samtidigt. Man dansar i cirkel och stannar inte upp för länge men dansar inte heller för fort. Det blir en mjukhet som man försöker hitta hela tiden och stegen, figurerna blir konsekvenser av musiken, inte tvärtom.

Vad ska vi göra för att det ska bli bättre ?

Eva-Lena: Föreningen måste ha som policy för nybörjarkurserna att det ska ingå hur man dansar socialt. I år har jag fått slag och sparkar under dansandet flera gånger. Det är helt förödande, då måste man börja om på nytt och sådant måste vi utbilda bort.

Vi måste också lära oss att bjuda upp med blicken och med ömsesidig respekt. Alla måste få in att det är en djup känsla och omtanke om varandra i tangon, det måste in i grundkurserna så att det bara blir de som har den inställningen som blir kvar i föreningen på sikt.

I Buenos Aires håller man inte på med ”exekverande av figurer” utan man njuter tillsammans och dansar enkelt. Det är en europeisk sjuka att göra en massa ekvilibristik och det rycker också sönder dansflödet.

Mathias: På kurser och praktikor bör man lära folk att göra figurer anpassade till situationen, inte för figurernas egen skull utan göra det som utrymmet tillåter. Instruktörer ska från första dagen på nybörjarkurserna tala om för folk att det finns en dansriktning som förhöjer dansupplevelsen, därför att ju mer ostört man kan dansa desto större njutning blir det. Det är lika osocialt att stanna upp och hindra flödet som att dansa på någon och man måste få övning i att klara av sådana situationer.

Sebastian: Man måste tänka själv, inse att man inte är ensam, som jag sa – min frihet slutar där den andres börjar. Lärare som kommer hit måste ta upp detta – det tar tid att lära sig, lika lång tid som att lära sig figurer.

Nedtecknat av Gunnar Gelin