Debatt

Confiteria Infernal

I Stockholm råder det stor brist på milongor. Och ännu större brist på olika typer av milongor. Vi kan gå på tangorestaurang, på föreningsfest, på teatermilonga, och då och då på Stallet. Och det är utmärkt. Men mer än så är det inte, förutom de tre enstaka festivalernas milongor.

Det har hittills också saknats en typ av milonga. Nämligen den på nattklubb, alltså den miljö där tangon till stor del formats. I Paris och andra stora städer hittar man tangon även på klubb: på en våning kan det spelas house, hip hop, rnb eller electro, och på en annan kan man dansa till traditionell argentinsk tangomusik. Tangon ses som ett helt naturligt inslag i klubblivet; ett något exotiskt inslag kanhända, men ett som ger mervärde. Och man kan dansa sent, fram till 5-6-7 på morgonen.

Jag fick av en händelse möjlighet att göra en milonga på Berns i Stockholm. Jag råkar känna restaurangchefen, och min fråga över fikat om man kanske någon gång kunde köra tango in-formellt i någon av de främre, mindre barerna bemöttes med ”Men varför kör vi det inte i matsalen i stället? Där passar ju tango perfekt!”

Berns är i sig legendariskt som Stockholms stora nöjespalats. Och den enorma guld-matsalen är ställets själva hjärta. Atmosfären är helt enastående. Dansgolvet är dessutom perfekt och ljudanläggningen är bland de bästa i stan. Stället är idealiskt för tango. Man tackar helt enkelt inte nej till ett sådant erbjudande.

Med mindre än två veckors varsel annonserades alltså milongan ut: den 24 juli, mitt i sommaren. Den fick heta ”Confiteria Infernal” – Helveteskondiset – en syftning på ”Confiteria Ideal” i Buenos Aires, men också en signal om en mindre präktig, mer undergroundbetonad miljö.

Jag är övertygad om att tangoscenen i Stockholm behöver komma i kontakt med en ny publik om den ska utvecklas. Vi behöver kliva upp ur våra undangömda föreningslokaler, ut ur våra slutna sällskap för att skapa offentliga kontaktytor, attrahera nytt blod. Och det behöver vara fest på ett ”annat” sätt ibland.

Responsen var överväldigande: drygt hundra-talet personer föranmälde sig. Ryktet gick bland personalen på Berns: ”Är det sant att de ska dansa tango i matsalen? Det är väl i kväll? Får man gå in och kolla på?” Det kom mängder med folk. Framåt natten blev baren full av klubbkids som fascinerat kollade in de cirka 120 tangodansare som dansade fram till 04 på morgonen. Efteråt summerade min kompis restaurangchefen det hela med ordet ”braksuccé”. Berns var överlag så nöjda att det till och med blir repris den 28 augusti - denna gång med uppträdande av Gavito.

Jag skulle önska att fler arrangerar egna milongor. Det är inte svårt, egentligen: allt man behöver är en lokal, en DJ och lämpliga tillstånd.

Tangon i Stockholm behöver fler privata initiativ, den behöver bli nattligare, den behöver göra större skillnad på träning och milonga.

Och vi behöver släppa loss och ge oss hän åt att festa med tangon på lokal - på riktigt!

Välkomna den 28 augusti.