Debatt

Vilken tango ska vi främja?

När man konstaterar att samma europeiska lärarpar kommer hit fyra gånger under detta år för att undervisa en experimentell tangovariant på vår förening går det inte att undvika att tänka på huruvida huvudsyftet i våra stadgar ”att främja den rioplatensiska tangon med tonvikt på dans” rimmar med verkligheten.

Idag är tango salón och tango milonguero de dominerande varianterna i Rio de la Plata (Buenos Aires och Montevideo) och dessa bör alltså prioriteras upp till 80-90 procent framför andra varianter som är mer tillfälliga eller på modet, men i alla fall inte etablerade som huvudvarianter.

Idag finns det en klyfta mellan det som står som föreningens huvudsyfte i stadgarna och det som tillämpas i praktiken. Det är självklart att man ”får dansa som man vill och hur som helst”, men när det handlar om vilken typ av tango föreningen i första hand ska främja måste det regleras i enlighet med huvudsyftet i stadgarna. Det betyder inte att man förnekar existensen av andra tangovarianter som t.ex. tango nuevo eller dylikt, men detta bör ske under ordnade former enligt det som står i föreningens stadgar.

Avseende huvudvarianterna, tango salón och tango milonguero, bör tangolärare på högsta nivå bosatta i Rio de la Plata som t.ex. Carlos Rivarola, bröderna Zotto, Juan Carlos Copes för att nämna några, komma hit och undervisa minst två gånger om året, annars tappar vi rötterna. Sedan kan man komplettera undervisningen med andra professionella lärare bosatta i utlandet och därefter med lokala tangoinstruktörer.

Ingen konstform börjar med varianter. Tango salón är också en moderniserad tango där figurer, steg och teknisk exakthet inte ska störa eller förändra det grundläggande i tangon; sensualitet och passion representerade av en öm omfamning (abrazo) i samband med tekniska egenskaper som pivot, glidande steg, att bibehålla samma höjd under dansens gång, etc.

Vill man prova andra varianter ska det också finnas utrymme för det, men då bör samma princip tillämpas. Professionella lärare från Buenos Aires, som till ex. Gustavo Naveira eller Pablo Verón när det gäller tango nuevo, eller andra tangolärare av samma kaliber när det gäller andra varianter.

De ekonomiska anslagen bör därför anpassas till den verklighet som beskrivs ovan, vilket innebär att större delen bör gå till att befrämja tango salón och tango milonguero. Man kan ägna resterande anslag till att främja andra varianter, men absolut inte tvärtom.

Det är helt och hållet styrelsens ansvar att se till att det blir så och det bör inte delegeras till någon annan instans.

Argumentet att det är många som är intresserade av nya tangoarter är inte acceptabelt nog för att rubba föreningens huvudsyfte. För det första handlar det ofta om medlemmar som inte har djup kännedom om rioplatensisk tango och för det andra är detta en kommersiell princip som kanske passar för ett marknadsetablerat företag men inte i en ideell och demokratisk förening som regleras av antagna stadgar.

Syftet i en förening kan självklart förändras med då ska det sanktioneras på ett årsmöte och inte genom godtyckliga beslut. Under tiden bör de rådande stadgarna gälla.

Kommentarer