Aníbal Troilo

Text: Raúl Chagallo

Aníbal Carmelo Troilo, alias Pichucho, "Tjockisen", med sin bandoneón

Aníbal Troilo var först och främst bandoneonist, men också orkesterledare. Han föddes i Buenos Aires den 11 juli 1914 och dog i samma stad den 18 maj 1975. Vid 11 års ålder var Troilo med i en orkester som spelade på biografen Petit Colón. Som kuriosa kan nämnas att han också spelade med i en kvinnoorkester och han att vid 14 års ålder bildade en kvintett. 1930 var han med i den berömda Elvino Vardaro’s sextett tillsammans med Osvaldo Pugliese vid pianot, Ciriaco Ortíz på bandoneon, Alfredo Gobbi på violin. Tyvärr finns det inga efterlämnade inspelningar av denna grupp.

Han hann vara med i flera tangoorkestrar innan han bildar sin egen: med Juan Maglio, Julio De Caro, Juan D'Arienzo, Angel D'Agostino, Luis Petrucelli, Orquesta Típica Victor, Cuarteto del 900 och Juan Carlos Cobian.

1937 var det dags för Troilo att bilda en egen orkester. Den presenterades på Marabú (boîte). Från 1941 till 1971 hann han med 485 skivinspelningar.Bland hans sångare får vi nämna: Francisco Fiorentino, Alberto Marino, Floreal Ruiz, Edmundo Rivero, Jorge Casal, Raúl Berón, Roberto Rufino och Roberto Goyeneche. Troilo var också en omtyckt tonsättare och bland hans verk finner vi: Pa’ que bailen los muchachos, Toda mi vida, Barrio de tango, María, Sur, Che Bandoneón, La última curda, Romance de barrio, Garúa, La Cantina och Discepolín. 

Tiden stod inte stilla och hans musik hängde med i utvecklingen. Troilo från fyrtiotalet låter annorlunda än femtio-och sextiotalen. Denna sista tiden modernare, kräver en annorlunda och förmodligen en mera stiliserad dans. I sin helhet är Troilo en omistlig del av tangons historia.