"Förändra världen dansande"

- intryck från Amsterdam, av Birgitta Holm

Ur TANGO-Notiser 2/2007

För de flesta är tango i Nederländerna identiskt med Nijmegen, sätet för Eric Jörissen och hans skapelse El Corte. Men det finns annat. I hjärtat av Amsterdam ligger en av knutpunkterna för tangons återkomst i världen, Academia de Tango, beläget intill det sjudande Leidseplein. En byst av Pugliese överblickar dansgolvet och i ett hörn står Carlos Gardel med den eviga cigaretten mellan fingrarna. Grundarna Lalo och Mirta Diaz Campos uppträdde ihop med Puglieses orkester när den var på turné i Europa. I ett angränsande rum visar rader av fotografier några av höjdpunkterna i Akademins historia. Till dessa får man nog räkna att nuvarande innehavaren Mariano dansade på bröllopet mellan kronprins William-Alexander och den argentinsk-födda Máxima liksom den orden som grundaren Mirta mottog ur kronprinsessans hand.

Alla i Amsterdam ser Academia de Tango som sin fadder. På fredagskvällen var golvet välfyllt, på lördagskvällen så gott som tomt. Det visade sig att en del sparade sig för den stora sammandragningen på Salon 'Tango 11', ett evenemang som äger rum vissa söndagar på elfte våningen i den gamla Postcentralbyggnaden på Oosterdokskade 3-5, med fri utsikt över hela hamninloppet. Andra hade mättat sig under den soliga aprildagen med kanaltango, en möjlighet jag själv missade med en hårsmån. Toner från Pugliese hade strömmat från en båt invid en kanalbro och lockat mig att slå några lovar runt det högtalarförsedda däcket. Plötsligt var båten borta, och först på natten fick jag veta vad jag kunde ha varit med om. Men det finns fler chanser, tangobåten fortsätter att tuffa vackra dagar.

Lottlös blir man ändå inte i Amsterdam, i all synnerhet inte om man är där en torsdag. Torsdag är natten för Tangosfera. Lokalen är ett tält rest i ett övergivet hamnområde, in the middle of nowhere som min vilsna taxichaufför formulerade det. Hela trakten är mörk och öde, enda ljuset kommer från några fönster i utrymda lagerlokaler som tagits om hand av husocku-panter. Där, under tältets kupoler, dansas tango i solidaritet med Mapuchefolket, urbefolkningen i det som är dagens Chile. "Change the world dancing!" är mottot och inträdesavgiften på 3 euro går oavkortad till Mapuchefolket och dess kamp för sin kultur och sina mänskliga rättigheter.

Även tangon förändras – dansande! – på Tangosfera. Så lycklig, generös och bekymmerslös har jag aldrig mött den. Drop-in-instruktionen hålls i av Hilde och Yerpun, båda med rötter i Tangoakademin, han med svart indianpiska i håret och ett års tango bakom sig. Om man som jag förirrar sig i mörkret är det bara att ringa på Yerpuns mobil (se nätet) så kommer han och lotsar.

Hem kommer man förstås på cykel, enda färdmedlet på landbacken i Amsterdam. Har du ingen egen finns alltid någon som erbjuder sin pakethållare.

Lycka till!

Birgitta Holm