Stilfullt och avslappat i Berlin

- tangointryck förmedlade av Leena Paloranta och Peter Stensson

Peter: I Berlin måste man tydligen bestämma sig för vad man vill ha. På två milongabesök där fick jag se två ytterligheter.

Vi var fyra tangodansare som hade bestämt oss för att ta en danshelg i den tyska huvudstaden. Första kvällen åkte vi till Kreuzberg, vi hade fått ett tips om att det skulle vara milonga på Villa Kreuzberg. Vi tog oss dit och nog såg stället trevligt ut, en restaurang i en park, men någon tango fanns där inte. Det visade sig att just den här torsdagen var det inställt, uppenbarligen en överraskning för de flesta. Och en påminnelse om hur bra vi har det i Stockholm; här hemma kan man ju i stort sett lita på att det finns information på Tangoportalen som stämmer. Nåväl, att äta en indisk måltid utomhus i den ljumma majkvällen var ju inte heller så dumt.

Nästa kväll begav vi oss till det anrika Walzerlincksgestrickt, på krönet av Tempelhofer Berg. Där hade vi bättre lycka. Och stället var ett av de snyggaste jag har varit på, 130 kvm dansgolv med speglar och pelare och stil på allt. Stil var det också på dansarna – ett välordnat flöde på dansgolvet och allmänt hövlig ton runtomkring. Och bra musik. Men ändå var det någonting som fattades, jag kom aldrig in i någon dansstämning. Allting var rätt men kändes fel. För prydligt? För stelt? Eller bara den allmänt skrämmande känslan i en dansmiljö där man bara har en känd danspartner och dessutom inte är hemma i protokollet?

Tredje kvällen var det dags för nästa ställe: Tangoloft vid S-Bahnstationen Humboldthein i Wedding. Det var en av de märkligaste dansupplevelser jag har haft, och stället kunde knappast vara mer annorlunda mot det vi var på kvällen innan.

Att komma in i den danslokalen var som att stiga in i en annan värld. En flygel mitt på golvet, gott om soffor och fåtöljer att sitta i och framför allt växter! Stora växter. Och många. Dessutom fanns det massor av mer eller mindre märkliga föremål som det borde ta ett par, tre liv att samla ihop. Allt var uppenbarligen gjort av människor med en vision. Jag visste inte att kärlek vid första ögonkastet också kunde gälla en danslokal!

Musikurvalet var minst sagt originellt: Jag tror att närmare hälften var vals, resten delades mellan traditionell tango och modernt/alternativt och någon enstaka milonga. Dansflödet kunde bli lite yvigt ibland men fungerade eftersom det fanns plats. Alltså: Konstig musik och smårörigt dansgolv, men ändå trivdes jag sällsamt bra. Det berodde mycket på att attityden dansare emellan var som miljön: Den var öppen, nyfiken och avspänd och det var lätt att känna sig välkommen. Tangoloft är definitivt ett ställe som jag minns med glädje.
Hur var det för dig, Leena?

Leena: Det var fantastiskt!
När jag hade följt den välbekanta inledningen till en tangokväll och skrivit mitt namn på listan, betalat, vände jag mig om för att gå in på Tangoloft och – stannade upp! Hänförd! Det var den vackraste lokal jag sett! Det var dekoren - björkrisen var 1,5 meter långa i vaser med liljor och andra blommor. Det var levande ljus överallt i lokalen - ovanför flygeln hängde det säkert flera än 10 stycken. Där fanns sittgrupper med bullig stoppning och svängda ben. Under dansen fick jag syn på en kanapé där någon vilade och i gungstolen satt en kille stilla gungandes och läste en bok! På ett sidobord fanns det en del små smakbitar om man inte ville ha en hel måltid från köket. Det var sannerligen en miljö i Sundborns och Karin Larssons anda!

Musikupplägget var också i samma anda. Några tandor vanlig traditionell musik och sedan en period musik som aldrig har spelats för tangodansare i Norden. Ljuvliga låtar som lockade vissa att dansa barfota och drömmande under en solig eftermiddagsmilonga. Annars var dansarna på väg åt alla håll men i fart som dom behärskade. Emellanåt drabbades jag dock av den svarta tanken: alla dessa människor fem trappor upp i en industrilokal, fullt med levande ljus och ystert dansande. Vad skulle brandmyndigheterna säga?

Pistan i Berlin verkar vara tillåtande för en tjejförare. Ett hastigt möte i en trottoarservering gav mig information om att tyskarna i första hand tittade på dansen: ”Vad fint dom dansar! Jaha det är två tjejer.” När jag bjöd upp under Walzerlincksgestricktets strikta prakt var svaret ett glatt: ”Det har jag inte gjort tidigare men vill gärna pröva!” På Tangoloft insåg jag att jag hade också en specialnisch när hon svarade: ”Jag brukar ju i vanliga fall enbart dansa med min man!” Som tjej var jag en neutral danspartner och fick henne med mig på dansgolvet!

Min uppsluppenhet över Berlindagarna var densamma som i Vasaparken efter mina första somriga tangosteg! Fantastiskt roligt att komma i samma stämning på så olika grunder!

Peter Stensson
Leena Paloranta

PS. Du som vill ha ett mer levande intryck av TangoLoftet i Berlin kolla Tango Nortes hemsida. Vi har lagt in två länkar där om dansen på Loftet!